Anorak

Ibland blir jag bara så trött och less och känner att allt man gör är så meningslöst. Vi bor i ett land med 9 miljoner invånare, och här sitter jag och tror att jag gör något. Allting är toppstyrt, och man lever i någonslags plastpubblande lögn om att makten ligger hos folket. Om att styrelser och politiker skulle lyssna. Men så åker man iväg på kongressen för det enda partiet som är solidariskt, och märker att det är Mulliga Medelålders Män som styr där också. Då blir man nedslagen. Och matt. Och det blir inte lika gott att äta morot längre. Kanske skulle allt vara annorlunda om man gav upp allt, stängde in sig på ett kloster och ägnade sig åt sådant som bönodlingar och tillbedjan. Kanske skulle man må bättre. Men det är inte min strid.

Människorna. Jag saknar kärlek, ni saknar troligen kärlek, hur länge ska vi hålla på och låtsas motsatsen?
(Bob Hansson)

Min strid är att känna blodet pulsera. Att älska, bli trampad på, och resa mig igen. Att stå emot etablisemanget som jag glatt är en del av. Och det kommer att göra ont, och det kommer att bli en lång och tung resa. Men jag måste känna blodsmaken, jag måste leva. Och en dag, kanske resa mig upp. Spotta skiten mellan tänderna, torka svetten ur pannan, och det kommer att bli vår igen. (Det tror man aldrig att det ska bli)

Ni som vet att en mur bara är en bro på högkant
och det som är som det är inte måste vara konstant
ni som hör rop på hjälp fast ingen annan hör det
gör det ni gör och aldrig får nåt för det
låter ni bli finns ingen annan där som gör det

Ni som går dit ni går utan att nån annan styr er
Ni som får era sår utan att ni blir martyrer
Ni som drömmer men aldrig blundar för det som händer glömmer era fiender men aldrig vänner
hellre hjälper människor ni inte känner

Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er
och det är inte i era ögon, det är i vad ni ser

ni som skrattar er fram till det sjukt seriösa
ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa
ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta spelar inga spel och skiter i det korrekta
som vågar vara snea och defekta

Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er
och det är inte i era ögon, det är i vad ni ser

Å, hur ni lyckas inspirera!
Får mig att vilja orka mera
utan att jag känner mig sämre eller måste prestera
Å hur ni lyckas exaltera!
Får mig att orka vilja mera!
Det hörs på era röster, det lyser igenom när man ser er

Så ni är vackrast i världen, världen är vackrast i er
och jag ser det i era ögon, jag ser ja vad ni ser

(Emil Jensen- Vackrast i världen)