2009- återvändandets år

Idag skäms jag över Sverige. Jag skäms över alla de Svenskar som inte fattar vad de gör när de röstar fram en regering som vår. Jag skäms över alla som någonsin firat att Svenskar blivit utvisade. Och jag skäms så att jag blir röd om öronen över Sveriges utrikesminister.

En kille i världens finaste rollspelsförening (Camelot) gifte sig i våras. Alla var glada, vår vän var kär och planerade framtiden och lyckan. Några månader senare tvingas han och hans familj fly till Norge, ut ur EU för att inte hans fru och barn ska bli skickade till slakt i Kosovo. Det här är inte värt tårta på migrationsverket. Det är ren och skär människoförnedring. Det är att visa att alla människor är inte värda att leva. Dethär, min inte så kära blåa regering, är slakt.

En helt klart läsvärd artikel om just dethär fallet finns på min vän Mattias blogg. (också han Camelotare) Läs artikeln, som heter "Politiskt våld under återvändandets år", på http://argusbombi.wordpress.com

En Gud för normalstörda människor

Jag skrev en artikel i tidningen INTRO för några veckor sedan. Nu tänkte jag lägga ut den så att alla kan läsa den här. Den fick ett eget uppslag med en enorm bild som Ida har tagit. Men den orkar jag inte leta reda på.

Det här med att församlingen är en för trång kakburk har blivit ett jobbigt fakta för många som kallar sig vuxna. De slår gärna på fingrarna, istället för att dela med sig. Anledningen till att alla inte får äta kaka är att de har bestämt det, och så var det med det. Saft på det?

Här kommer den:



"Va?! Är DU kristen?! Jag fattar inte hur man kan tro på Gud! Asså, har du nånsin hört på nyheterna? Hur kan du förklara att folk föds med cancer? Eller krig för den delen?!"


Erik tittar på mig med en minst sagt uppkäftig uppsyn. Det var längesedan jag tappade räkningen på hur många gånger jag fått stå till svars för min religion. Som om det var mitt fel att Gud skapade den fria viljan, eller mitt fel att Lucifer bestämde sig för att inte vara ängel längre, utan sitta och vara motpol till Gurreligud. Och den här gången vågade jag faktiskt svara det också. Att jag tror att det finns något mer än Gud, en motpol, annars kan ju inte Gud vara god. Att jag är räddare för en ond Gud eller onda människor än jag är för en svag djävul säger jag inte, mest av rädsla för hur Erik skall reagera.

 

Jag tror på en djävul. Så är det. Och så får man inte säga om man är med i Svenska kyrkan. Ajabaja! Svenska kyrkan är ett samfund som skall vara så öppet som möjligt för så många som möjligt som vill dela tron. Jo tjenare. På pappret är alla välkomna, det köper jag med hull och hår. Men hur är det egentligen? Får alla plats i kyrkan?

 

Okej, här kommer ett erkännande: Jag kan inte passa tider. Det är helt omöjligt! Och jag kan inte koncentrera mig när jag hör minsta lilla ljud som inte skall vara där (tänk dig det i puberteten!), jag kan inte koncentrera mig i mer än några sekunder, jag blir rastlös efter en minut av sittande, jag kan inte vara stilla utan måste ha något att pilla med, jag måste ha allt i rutiner för att undvika panik, jag kan inte läsa sociala koder, och jag kan framför allt inte lyssna på någon under en längre stund. Inte konstigt att jag inte står ut i kyrkan!

 

Jag är 18 år och har fortfarande aldrig känt dendär trevliga känslan när jag gått på ett söndag förmiddags möte. Tvärtom! Jag finner helt enkelt inte nöjet i att inte veta vilken bänkrad jag kan sätta mig på för att följa det sociala mönstret, att be när prästen säger åt mig att be, och få syndernas förlåtelse en gång i veckan så att jag kan gå hem och göra om samma sak igen. Jag tror att Gud andas mellan raderna i allt vi gör.

 

Jag har inga som helst planer på att värva, förlåt, evangelisera in nya medlemmar i kyrkan. Helt enkelt av den anledningen att jag inte tror att det fungerar så! Jag tror att det bästa sättet att få folk att komma till kyrkan är att själva visa på öppenhet. Jag har aldrig känt mig välkommen i kyrkan. Varför? För att jag inte fixar den sortens sammankomster. Lika lite som jag fixar skolan i dess nuvarande form. Och lika lite som min intelligens ligger i mina MVGn ligger min Gudstro i antalet besökta Gudstjänster.

 

Visst är det så att kyrkan börjar bli mer och mer anpassad för rullstolsburna, småbarnsföräldrar och döva, men när skall kyrkan även öppna portarna för helt normalstörda människor? Sånna som jag till exempel. Jag har ingen diagnos på papper, och jag har vänner som är tre gånger värre än mig, men jag har inte varit på en enda Gudstjänst som ens visar acceptans. Det har hänt ett tiotal gånger att jag valt att stanna hemma för att jag inte vill ha folks elaka blickar på grund av min sena ankomst. Sådan är inte min Gud.

 

Jag tror på en Gud som ler varje morgon när jag vaknar, bara för att jag har så rolig frisyr. Jag tror på en Gud som ställer sig på händer bara för att se hur världen ser ut upp och ner. Jag tror på en Gud som tycker lika illa om mina svordomar i kyrkan, som utanför. Min Gud ser allting. Inte för att vara någon slags ytterligare FRA-konstellation, utan för att kunna vara där och fånga upp mig när jag plötsligt snubblar. Min Gud är en tröstande Gud, som inte bara säger tomma ord, utan faktiskt varit med om det själv. Min Gud skiter fullständigt i att visa respekt för Bibeln, eller använda rätt språk i kyrkan, så länge jag kan ta det till mig.

 

Jag har tvivlat. Jag har trotsigt gjort de mest uppkäftiga tonårsrevolterna. Jag har skällt ut honom, gång på gång utan egentlig orsak. Men ändå, är han pappan som lyfter upp mig igen, sätter plåster på mina knän, torkar mina tårar, och ser på när jag stapplande tillslut lär mig cykla.


9 November

Idag är det 70 år sedan kristallnatten ägde rum. När jag såg Alingsåsarna komma tågandes med facklor, under banderollen "tillsammans mot nazism", nerför stora torget kunde jag ändå inte undgå att känna ett brinnande hopp.

Jag fick den grymt stora äran att spela tre låtar. Trots att jag ändrade texten på den ena någon timme innan, och att den sista låten hade 10 verser, tappade jag inte texten en enda gång. Det var fint. Jag älskar den här sortens publik, de gör inget annat än supportar och håller med om alltihopa. Det är sån skillnad att vara den enda som uppträder. Jag älskar att inte bli jämförd. Det var fint med massor av marchaller och facklor, och Alingsåsarna har sällan varit så vackra. (ett ord som jag i övrigt avskyr och aldrig använder, men jag erkänner mig besegrad av dess strohet i sammanhanget. Okejdå)

Den 19 november skall Honoria Glossop (alltså jag och Teresa) ha värstingspelningen på fabriken i Alingsås. I alla fall tycker jag att det är värstingspelningen eftersom vi är förband åt Ora Cogan som är en skitduktig kanadensisk sing & songwrighter. Dessutom kommer hon från Vancover... Till henne har vi förresten http://www.myspace.com/oracogan och till oss har vi http://www.myspace.com/honoriaglossopmusic . Vi har lagt upp lite nytt sedan senast jag skrev om oss, men det var ett tag sen. Det ska komma upp lite videos på youtube så småning om också.
Tjenare vad reklam det blev nu. Men okej, klockan 18:00 är det i alla fall, och jag förväntar mig att just DU är där. (till fabriken hittar man om man frågar efter kulturskolan eller ringer mig en stund innan)

9 november och jag känner ingen hopplöshet, för första gången det här datumet. Amanda kommer hit när som helst och jag tror att världen är smockfull av bra människor. Vissa behöver bara lite pushning.

Ifall du pendlar mellan kemiskt hög och helt naturligt låg
och aldrig känt dig gråare än nu.

Om du blundar framför spegeln, så var snäll och kom ihåg
att vi är inte vackrare än du.

Inte vackrast i världen

image2

Ibland blir jag bara så trött och less och känner att allt man gör är så meningslöst. Vi bor i ett land med 9 miljoner invånare, och här sitter jag och tror att jag gör något. Allting är toppstyrt, och man lever i någonslags plastpubblande lögn om att makten ligger hos folket. Om att styrelser och politiker skulle lyssna. Men så åker man iväg på kongressen för det enda partiet som är solidariskt, och märker att det är Mulliga Medelålders Män som styr där också. Då blir man nedslagen. Och matt. Och det blir inte lika gott att äta morot längre. Kanske skulle allt vara annorlunda om man gav upp allt, stängde in sig på ett kloster och ägnade sig åt sådant som bönodlingar och tillbedjan. Kanske skulle man må bättre. Men det är inte min strid.

Människorna. Jag saknar kärlek, ni saknar troligen kärlek, hur länge ska vi hålla på och låtsas motsatsen?
(Bob Hansson)

Min strid är att känna blodet pulsera. Att älska, bli trampad på, och resa mig igen. Att stå emot etablisemanget som jag glatt är en del av. Och det kommer att göra ont, och det kommer att bli en lång och tung resa. Men jag måste känna blodsmaken, jag måste leva. Och en dag, kanske resa mig upp. Spotta skiten mellan tänderna, torka svetten ur pannan, och det kommer att bli vår igen. (Det tror man aldrig att det ska bli)

Ni som vet att en mur bara är en bro på högkant
och det som är som det är inte måste vara konstant
ni som hör rop på hjälp fast ingen annan hör det
gör det ni gör och aldrig får nåt för det
låter ni bli finns ingen annan där som gör det

Ni som går dit ni går utan att nån annan styr er
Ni som får era sår utan att ni blir martyrer
Ni som drömmer men aldrig blundar för det som händer glömmer era fiender men aldrig vänner
hellre hjälper människor ni inte känner

Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er
och det är inte i era ögon, det är i vad ni ser

ni som skrattar er fram till det sjukt seriösa
ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa
ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta spelar inga spel och skiter i det korrekta
som vågar vara snea och defekta

Ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er
och det är inte i era ögon, det är i vad ni ser

Å, hur ni lyckas inspirera!
Får mig att vilja orka mera
utan att jag känner mig sämre eller måste prestera
Å hur ni lyckas exaltera!
Får mig att orka vilja mera!
Det hörs på era röster, det lyser igenom när man ser er

Så ni är vackrast i världen, världen är vackrast i er
och jag ser det i era ögon, jag ser ja vad ni ser

(Emil Jensen- Vackrast i världen)

RSS 2.0