Under månen

Satyrer vände hem från fläkt och fart, det var lugnt och tyst men knappast underbart
För är man trött på ensamhet har tystnad mist sin dignitet nu var vi två men ensamheten smög
sig på

Det blev en sekund av enighet och en sekund av osynliga tårar
I dionysos dissonans, en sekund var klarsynt och jag förstod att jag var en av tusen dårar
Som hoppas harmoni och tolerans, men letar så febrilt i älvors dans
Så jag gick hem så konsekvent till mig och mina instrument
, och sagan fick det slut den skulle ha

Det var sommar och du skulle härifrån

Jag såg bjälken i mitt öga men sån insikt hjälper föga
Då vill man skrika
"börja om och stanna kvar" men vem hör en sådan sliten kommentar...
Inget svar



..."börja om och stanna kvar", men du skulle inte höra.

Du ska härifrån..!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0