Läge r
Jag har tappat min lägerkänsla. Det är sant! Förr när jag var på läger blev jag alltid sådär salig, och till mig, och ville inet åka hem, och lärde känna massa nytt folk och hade mig. Men de senaste två lägrerna jag har varit på har jag bara gått runt och varit. Och visst är det väl bra att kunna vara på läger, men dendär barnsliga förtjusningen, jag saknar den!
Location: Flämslätt (Skaras stiftsgård)
Anledning: Inspirationsläger för ledare i stiftet
Känsla: Fett trött, så något är väl uppenbarligen som det ska :P
Säng: Aldeles för hård. Alltså ännu en sak som är som den bör...
Mat: Helt okej hitills, mycket grönsaker, och halvkass specialkost. Det är ju nästan mer än man kan vänta sig. :P
Första knutna kontakt: Richard. Random kille som visade sig vara grym på gitarr, och ha en sångröst som en dröm. Dessutom gillar han Damien rice och Lars Winnerbäck. Titta, jag kan fortfarande skaffa kompisar!-stolt-
Dessutom skja jag få sjunga gospel idag, och ikväll är det musikcafé här. Titta, ingen anledning att inte ha må-bra känslan!
Men jag tror det handlar lite om detdär jag har dragit ut på aldeles för länge. Det där samtalet. Jag ska säga upp mig. Och jag ska göra det över telefon, och jag ska göra det av anledningen- min egen svaghet. Inte nog med att jag ska hoppa av ett projekt som kommer att förstöra något för dom, jag ska prata med en person som inger stor respekt, och till honom ska jag erkänna min svaghet- Att jag inte orkar. Att jag har för mycket, att det inte gör mig lycklig längre, för jag kan inte leva upp till min egen prestationsångest. Skola. Skolaskolaskola. Om det inte vore för den...
Ibland, ja ganska ofta faktiskt, ångrar jag att jag var med i luciajippot. Vi bråkade massor, och jag som bara ville vara vän hela tiden fick antagligen allt skitsnack istället, och sångerna gick sådär. Men skolan! Skolan! Jag har inte haft såhär mycket plugg sen jag gick på LM! Sjukt!
Så nu ska jag hoppa av musikalen, och jag måste ringa innan halv tre. (Då har dom dansrep)
Jag begraver mig i mina egna småproblem, i mina egna skitsaker. Jag ska sluta klaga, jag ska...!
Nej, nu ska jag gå och skaffa mig ett liv.
Vi hörs!
Location: Flämslätt (Skaras stiftsgård)
Anledning: Inspirationsläger för ledare i stiftet
Känsla: Fett trött, så något är väl uppenbarligen som det ska :P
Säng: Aldeles för hård. Alltså ännu en sak som är som den bör...
Mat: Helt okej hitills, mycket grönsaker, och halvkass specialkost. Det är ju nästan mer än man kan vänta sig. :P
Första knutna kontakt: Richard. Random kille som visade sig vara grym på gitarr, och ha en sångröst som en dröm. Dessutom gillar han Damien rice och Lars Winnerbäck. Titta, jag kan fortfarande skaffa kompisar!-stolt-
Dessutom skja jag få sjunga gospel idag, och ikväll är det musikcafé här. Titta, ingen anledning att inte ha må-bra känslan!
Men jag tror det handlar lite om detdär jag har dragit ut på aldeles för länge. Det där samtalet. Jag ska säga upp mig. Och jag ska göra det över telefon, och jag ska göra det av anledningen- min egen svaghet. Inte nog med att jag ska hoppa av ett projekt som kommer att förstöra något för dom, jag ska prata med en person som inger stor respekt, och till honom ska jag erkänna min svaghet- Att jag inte orkar. Att jag har för mycket, att det inte gör mig lycklig längre, för jag kan inte leva upp till min egen prestationsångest. Skola. Skolaskolaskola. Om det inte vore för den...
Ibland, ja ganska ofta faktiskt, ångrar jag att jag var med i luciajippot. Vi bråkade massor, och jag som bara ville vara vän hela tiden fick antagligen allt skitsnack istället, och sångerna gick sådär. Men skolan! Skolan! Jag har inte haft såhär mycket plugg sen jag gick på LM! Sjukt!
Så nu ska jag hoppa av musikalen, och jag måste ringa innan halv tre. (Då har dom dansrep)
Jag begraver mig i mina egna småproblem, i mina egna skitsaker. Jag ska sluta klaga, jag ska...!
Nej, nu ska jag gå och skaffa mig ett liv.
Vi hörs!
Kommentarer
Postat av: R.
Västa ballt.
Jag har blivit omnämd i en blogg. Bara sådär. =)
Postat av: Martina
Lätt, grattis!
Trackback
