Uppsala och Stockholm
237 dagar..
Fler nätter på en soffa i Uppsala studentvardagsrum. Vaknade, övertygad om att det var morgon, mitt i natten av Boo, Nezumi och Fisk. Någon av dem hade fått för sig att det var krafsdags. Men de är i övrigt aldeles exemplariska ökenråttor.
Just nu sitter jag på en bohemfest i Uppsala helgsysselsättning. Alldeles terrifikt. Alla utklädda. Jag är djup och svår ikväll.
Kulturresa i Stockholm, och jag vill stå på scen- måste stå på scen, alltid. Brandmannayrket dum idé, jag måste, måste, måste leva scenlivet. Jag kan jobba med att riva biljetter eller städa logerna om det är så.
Carl dödade en spindel och jag bröt ihop. Jag förstår inte mig själv, jag antar att det kommer med åren. Mognad skall tydligen vara något att sträva efter. Det var inte sömnen den här gången, utan annat. jag vet inte. Varför måste förresten djur dö? Idag, på tvåans buss mot Flogsta, bestämde jag mig för att sluta äta fisk. Det är nog nu. Nu är det nog.
Jag fick trösta någon som på fyllan berättade att han tycker att jag är grym. Han var fylledepp, och jag var ledsen. Jätteledsen. Jag har aldrig blivit så bra tröstad i hela mitt liv. ELOGE.
Få saker är så fina, som pojkar med attityd som gråter. Uttsläppnad. Äntligenskönhet. Ångestsläppning.
Det är så mycket man vill göra, och inget känns omöjligt nu. Det borde vara dramaten v, 45. Det finns så många man vill känna, men hindras av attityd, blyghet och okunskap. Det finns till exempel folk, som bor i vackra städer, som jag inte vågar lära känna. Fast jag vill. Fast jag tycker massa om dem. Inte för att de heller tar några steg i den bekantskapen, och jag hatar lågstatus. När man känner sig liten. Jag är väl blyg.
När jag var liten ville jag det i alla fall. Bli blyg. Fast jag blev aldrig det. Men jag börjar tycka att det är bra.
Jag är ganska bra på att vara trevlig också, om jag bara vill tillräckligt mycket. Men bara om folk står ut med att jag inte läst regelhäftet.
Straight edge vore bra också.
Idag blev jag halvdissad av en mycket fin pojk. Typiskt. Vi hade visserligen aldrig någonsin, änns lite, funkat ihop... Han var snyggare än någonsin idag. Självklart.
Jag kanske fuckar upp allt nu, det gör jag ju nästan jämt, men
jag börjar nästan tro att jag är kär.
Fast, nej.
Ikväll har jag lockar, och alla barer är öppna. Men vi är här nu, och jag längtar. Efter något annat. Efter Lovina. Efter frihetsdag.
Fler nätter på en soffa i Uppsala studentvardagsrum. Vaknade, övertygad om att det var morgon, mitt i natten av Boo, Nezumi och Fisk. Någon av dem hade fått för sig att det var krafsdags. Men de är i övrigt aldeles exemplariska ökenråttor.
Just nu sitter jag på en bohemfest i Uppsala helgsysselsättning. Alldeles terrifikt. Alla utklädda. Jag är djup och svår ikväll.
Kulturresa i Stockholm, och jag vill stå på scen- måste stå på scen, alltid. Brandmannayrket dum idé, jag måste, måste, måste leva scenlivet. Jag kan jobba med att riva biljetter eller städa logerna om det är så.
Carl dödade en spindel och jag bröt ihop. Jag förstår inte mig själv, jag antar att det kommer med åren. Mognad skall tydligen vara något att sträva efter. Det var inte sömnen den här gången, utan annat. jag vet inte. Varför måste förresten djur dö? Idag, på tvåans buss mot Flogsta, bestämde jag mig för att sluta äta fisk. Det är nog nu. Nu är det nog.
Jag fick trösta någon som på fyllan berättade att han tycker att jag är grym. Han var fylledepp, och jag var ledsen. Jätteledsen. Jag har aldrig blivit så bra tröstad i hela mitt liv. ELOGE.
Få saker är så fina, som pojkar med attityd som gråter. Uttsläppnad. Äntligenskönhet. Ångestsläppning.
Det är så mycket man vill göra, och inget känns omöjligt nu. Det borde vara dramaten v, 45. Det finns så många man vill känna, men hindras av attityd, blyghet och okunskap. Det finns till exempel folk, som bor i vackra städer, som jag inte vågar lära känna. Fast jag vill. Fast jag tycker massa om dem. Inte för att de heller tar några steg i den bekantskapen, och jag hatar lågstatus. När man känner sig liten. Jag är väl blyg.
När jag var liten ville jag det i alla fall. Bli blyg. Fast jag blev aldrig det. Men jag börjar tycka att det är bra.
Jag är ganska bra på att vara trevlig också, om jag bara vill tillräckligt mycket. Men bara om folk står ut med att jag inte läst regelhäftet.
Straight edge vore bra också.
Idag blev jag halvdissad av en mycket fin pojk. Typiskt. Vi hade visserligen aldrig någonsin, änns lite, funkat ihop... Han var snyggare än någonsin idag. Självklart.
Jag kanske fuckar upp allt nu, det gör jag ju nästan jämt, men
jag börjar nästan tro att jag är kär.
Fast, nej.
Ikväll har jag lockar, och alla barer är öppna. Men vi är här nu, och jag längtar. Efter något annat. Efter Lovina. Efter frihetsdag.
Kommentarer
Trackback
