Anorak

Igår var jag hemma hos Fredrik Claesson. Det kändes jättekonstigt.
Jag har kommit på att jag, bortsett från typ tre personer, är omgiven av endast killar. Intressant företeelse. Det kanske är därför jag förevigt är singel, vad vet jag. Oftast kvittar det.

Denhär sommaren berättar saker om mig. Jag visste inte att jag så gärna vill utomlands. Jag visste inte att jag skulle kunna leva i månader på bakning och skateboarding.

                                                  
Jag har olika sidor som krockar med sig själva, men det gör inte så värst mycket. Jag upptäcker saker om Alingsås, senast igår, som gör att jag så gärna vill härifrån. Jag läser Bibeln medan jag borstar tänderna, men har ändå inte en enda sak att säga när min omgivning häver ur sin ångest. Och jag förstår den. Jag förstår den mer än den någonsin kunde ana, men jag kan inte dras med i det. Jag är för rastlös för att vara ledsen. Konstigt.. Men bra. Jag kom på igår, på min cykel hem från Fredrik Claesson, att meningen med livet inte alls är att bli lycklig. Lycka är en fånig känsla, som håller i sig ett tag, men ganska lätt är svajande. Jag tror på trygghet. Kanske inte trygghet omkring mig, men trygghet innuti. Och jag tror på att följa Jesus.

Idag har jag gjort blåbärssylt på blåbär jag plockade för en vecka sedan. Jag ska göra blåbärsbullar också, ska bara ta tag i det. Kanske imorgon.

På torsdag åker jag ut till havs. Denhär gången på havet, inte intill.Ganska medeltråkig familjebåt, men såntdär har alltid att göra med hur mycket det blåser och hur modiga man är ombord. Jag och min far tycker bäst om kuling.

Snart ska jag få dreads, allt hänger på att England blir frisk.
och igår satte jag en jättesnygg ollie.
Nu är jag på gång!