Anorak

Idag längtar jag till rättvisefiket i Visby.

De sprang från marknaden till stora torget i regnet, kanske pussades de lite, glömde bort att de sprang barfota och frös själen ur kroppen, trots att det var augusti. De kom inspringandes, fem eller sju personer, på caféet vars namn jag numera har glömt, vred ut stora pölar vatten ur sina, ganska fula, medeltida kläder. En stund senare tyckdes samtliga element i lokalen vara överbelamrade av dygnsura, leriga (eventuellt också lite bajsiga (ja, på riktigt denhär gången med)) kläder. Kring ett runt bord, anpassat för kanske tre personer, knödde sig det lilla sällskapet ner för rättvisekaffe och underliga blickar från samtliga i lokalen, som ju trots allt var klädda i 2000-tals kläder, och.. Ja, de har kläder på sig. Kring det lilla runda bordet satt sällskapet med mindre och mindre kläder, i förhoppning om att eventuellt torka. De satt där tills de var tillräckligt torra för att gå ut i ösregnet igen...

Några i sällskapet visste inte vart de skulle sova inatt. De anade att under bron de sov förra natten, kan det vara översvämmning inatt. Det räknas som olaglig handling att sova offentligt i Visby, och polisen patrullerade runt och letade uteliggare. En av killarna pratade om att kanske sova uppe på muren, men de andra är osäkra...

En önskade att hennes vän var där. Hennes partner in crime sedan förra året. Hon kommer hon komma hem till sin familj ikväll, och ha dåligt samvete för att hon inte umgås tillräckligt med dem. Hon kommer att göra bort sig imorgon, och ha sin första äckliga fylla, i ren tonårsrevolt. Hon kommer inte dricka mer efter den kvällen.

Sällskapets centrum för mig var Anders. Han satt där, verkligare än någonsin, och fanns. Nyss hemkommen från Australien, och med kanske lite för mycket fokus på sin föreställning var han det vackraste på många dagar. (Kanske inte vackrare än utsikten, men jag vet inget vackrare än den.
Inte än.)

---

Snart är det Camelot, och jag är gruppledare för en grupp i lajvet. Det känns nästan större än när jag var hjälparrangör. Jag önskar att jag råkade sitta inne på fem meter linne. Då skulle jag sy mig en bättre underklänning (utan hål!), fodra min mantel, och göra en ny huvudbodnad. Tyg är dyrt. Jag vill egentligen bara köpa ekologiskt, men det håller ju inte ekonomiskt. Tragiskt.

Imorgon ställer jag ut min seriösaste klänning på event och ungdom. Jag får två provdockor till förfogande, jag vet inte om jag ska sno ihop en struthätta och ställa ut den också. Och kanske typ... Min tjockdräkt och tjockklänning?
Jag ska få en egen scen. Läskigt. Någon tyckte att jag skulle fråga om jag kunde få ställa ut projektarbetsklänningen i biblioteket, men då krävs en viss säkerhet jag inte kan garantera.. Jag har alltid känt mig osäker i mitt historiska kläderarbete..
Vill du läsa mer om medeltida kläder? Kolla in min medeltida kläderblogg på http://www.medeltidaklader.wordpress.com

Jag önskar att jag hade körkort. Det är mars, och jag "skulle" haft det i september förra året. Jag orkar inte tjaffsa. Inte just nu i alla fall.

Elin är hemma och det gör mig varm i själen. Första gången på två månader. Jag följde med henne och tittade när hon fick vaccin idag. Läskigt, men bra.

Nej, nu ska jag äta och sova. Imorgon ska jag träffa mina sommarkonfirmander. (:
Kärlek!