Månskenssonaten
Ingmar Bergman. - jag har aldrig någonsin spelat så tung teater, än mindre valt det själv. Jag- ensam på scenen med en stol. Monolog om en person som blivit totalt psykiskt misshandlad.
"Jag förstod att du egentligen menade att jag höll på att bli sinnessjuk.
- Jag kände en sorts melankolisk tillfredsställelse inför den möjligheten"
Denhär monologen drar ner mig. I kombination med pojkar- pojke, äsch.
Jag lider, och det var längesedan nu.
Jag tror att det släpper när jag framfört min lilla futtiga monolog imorgon. Den har påverkat mig hela helgen. Välskrivet verk, i sanning.
Call-back, Amts. Kommer inte jag med blir jag förbannad.
"Jag förstod att du egentligen menade att jag höll på att bli sinnessjuk.
- Jag kände en sorts melankolisk tillfredsställelse inför den möjligheten"
Denhär monologen drar ner mig. I kombination med pojkar- pojke, äsch.
Jag lider, och det var längesedan nu.
Jag tror att det släpper när jag framfört min lilla futtiga monolog imorgon. Den har påverkat mig hela helgen. Välskrivet verk, i sanning.
Call-back, Amts. Kommer inte jag med blir jag förbannad.
Kommentarer
Postat av: Artur
Snälla rara lilla Ingmar. Den gossen hade mått bra av att komma hem till mig en lördagskväll o dricka te, lyssna på lite mysig musik och allmänt snacka o kolla i King-tidningar... Eller nåt, ehm jah just det
Ta en banan vetja
Postat av: Martina
HAHA! Indeed indeed! Heja världen! Stackars lilla Ingemar, det kan inte vara lätt att vara regissör på den tidnen! Du är fett rolig herrn lilla. eller, äsch! Ta en banan ;)
Trackback
