Anorak

Jag lever som om jag sov i sockervadd. Det är lite för sött, lite för klibbigt, lite för mycket, och jag hör dåligt. Det är ju så med sockervadd, att man måste rikta all uppmärksamhet åt den. Ibland drar man konstiga liknelser för att man inte riktigt vet vad man skall skriva.. I lördags var jag på intervju inför volontärjobbet. Det gick jättedåligt. Jag har mått dåligt hela helgen, haft migrän och mått illa och allt möjligt. Jag tror att jag är bra på att kontrollera mina nerver när det gäller nervositet, men jag hade svårt att vara helt närvarande när jag hade funderat på att spy två minuter tidigare... Men jag vet inte om det egentligen är något att skylla på, och att det inte räcker. Jag var lågmäld, lite skrytig och lite konstig på intervjun. Jag har aldrig varit på jobbintervju, så jag vet inte vad jag väntade mig av mig själv... Jag var en av 26 kallade. 13 får jobb.

Jag sov hos Jarita och Emil den första natten. Jarita är riktigt tjock nu. Magen var helt hård, och det var så verkligt på något sätt. Det har känts som photoshop hela tiden tills jag fått se det själv nu. Jag vet inte vad jag tänkte säga om det, men det var fantastiskt att träffa dem.

Det som stressar mig mest just nu är något så banalt som att jag inte hittat tyg till balklänningen än. förra veckan bestämde jag mig för att köra på sömmerska, och hittade en som verkar väldigt lovande, men jag måste ha tyg nu. Jag vet väl inget om nutida tyger...

jag lever i en ovisshet om allt in i framtiden, och förut har det inte rört mig i ryggen. Plötsligt käns allt väldigt svårt och jag vet ingenting om vad jag vill. Jag tror inte att jag får jobbet i Asien. Jag tror verkligen inte det.

Ske din vilja.

Jag skall sluta vara skenhelig.
Nu har jag skolkat tillräckligt från samhällen.
Jag har hittat ett jobb att söka om jag inte åker utomlands.
Nästa vecka får jag svar från Equmenia.

Kramas mycket och lyssna på Bjurö klubb av Laleh.
Det gör jag.