Nudistnätter
Det är inte aktuellt.
Jag vill inte att du förstår.
Du ligger naken i din säng, och av bara chocken
tackar jag Gud.
Jag vill aldrig se dig så.
Aldrig mer än så.
Mardrömmar om anledningar att närma oss varandra
Sedan lyser solen upp vårt stekhett iskalla tak
och jag tänker:
att nu är det dags att vi somnar.
Du tittar på mig,
med mina ögon slutna.
Jag vill inte att jag menar
vad jag gör
Med utsticksnaket ben.
Fast jag förstår
min förvirring
Lite av varje
Jag har helt gått igång på Loke! Han är helt über på text! Jag lyssnar bara på honom och Patrask just nu. Här, kolla in "Aldrig mera rädd" : http://youtube.com/watch?v=6vChhC7yS2w
I förrgår fick jag äntligen tag på ett ylletyg jag är nöjd med. Det var dyrt som stryk, så jag vågar inte änns klippa i det utan att mamma tittar först, men det är fint. Rostrött. Jag är glad. Det tog bara tre dagar att hitta ett... :P Så nu skall det bli överklänning så det står härliga till!
Nu åker jag ut och seglar i några dagar. Jobbar på onsdag, så jag får se till att vara hemma då. Kyss!
I förrgår fick jag äntligen tag på ett ylletyg jag är nöjd med. Det var dyrt som stryk, så jag vågar inte änns klippa i det utan att mamma tittar först, men det är fint. Rostrött. Jag är glad. Det tog bara tre dagar att hitta ett... :P Så nu skall det bli överklänning så det står härliga till!
Nu åker jag ut och seglar i några dagar. Jobbar på onsdag, så jag får se till att vara hemma då. Kyss!
Jag var förresten aldrig barn nog att tycka om Nalle Puh.
Kära allmänheten.
Det har kommit till min kännedom att du och jag inte förstår varandra. Detta är något jag beklagar djupt, och jag önskar innerligt att vi kunde nå till någonslags vänteplats där vi kunde mötas, åtminstone halvvägs in på varandra.
Jag börjar ana en omstart, men jag är också rädd.
Jag har också förstått att omstarten är bortkastad på mig. Att jag inte kommer att komma någonvart innan jag har flyttat hemmifrån och verkligen på riktigt gjort en omstart.
jag skall säga upp mitt MSNkonto.
men det kommer jag inte att göra.
men jag skall.
Det är bara det är jag blir så rädd
När folk snäser av mig..
Jag förstår inte vad jag gör för fel, jag förstår inte varför inte jag är som andra, varför jag inte kan förstå vad man får göra
och inte får göra
När man är utbränd så brukar man klaga på allt hela tiden.
Jag har magkatarr, och jag börjar förstå.
Det är som att jag skyller allt på varandra, och inget på allt och...
Jag fixar inte när folk ställer sig över mig, och tycker att de har rätt att säga när det är nog, eller när jag skall vara tyst eller vad jag inte får säga.
jag vill förstå det själv!
Och om jag inte får prata för att du inte vill, kära allmänhet, så vill jag inte vara med längre
En meningslös och löjlig skitsak, men DET RÄCKER NU!
Att springa ifrån en konversation där någon form av minsta lilla missförstånd uppstått är att ställa sig över och trampa på en annan människa.
Det enda jag vill ha är att du respekterar mig tillbaka, för, älskade, fina lilla vän, du förstår inte hur mycket jag har respekterat dig
jämt!
År ut och år in har jag tragglat, kämpat, slagits för att få minsta lilla medhörning, minsta lilla kom-till-vår-yta, minsta du-får-plats-på-vår-plattform-du-med.
Du är som den jag aldrig blev - En av er
Jag orkar inte med människor tror jag.
jag sov med Ankis inatt. Föräldrars dubbelsäng. Vaknade i tom lägenhet och kände samma tomhet som dagarna före. Men morgonen blev fin av gröt och mandamandas små lappar överallt. (Jag älskar den människan.)
Hon är i alla fall som hon är. Precis perfekt mänslig.
Folk som är ironiska på msn utan att vara tydliga med det är inte roliga. Och folk som blir sura utan att vilja lösa problemet är ännu mindre roliga. (Det är så barnsligt, kom igen!)
Så var det sagt.
Jag kan inte sociala koder, och jag blir seriöst pissrädd när jag inser att jag har missuppfattat dem.
Imorgon vill jag åka till Borås och köpa ylletyg. (Orka åka till Kinna? Nej?)
Jag har tappat bort mitt grundmönster som jag tänkte använda för min konstruktion.
Mutter mutter mutter)
Jag har på mig det första klädesplagg jag någonsin sydde.
Jag som inte änns brukar använda nattlinnen.
Det är Nalle Puh på.
Jag tyckte inte änns om Nalle Puh när jag sydde det.
Jag ville så gärna vara barn när jag gick på mellanstadiet.
Åtminstone utan min vetskap.
Men med en sådan önskan är det redan försent.
Det har kommit till min kännedom att du och jag inte förstår varandra. Detta är något jag beklagar djupt, och jag önskar innerligt att vi kunde nå till någonslags vänteplats där vi kunde mötas, åtminstone halvvägs in på varandra.
Jag börjar ana en omstart, men jag är också rädd.
Jag har också förstått att omstarten är bortkastad på mig. Att jag inte kommer att komma någonvart innan jag har flyttat hemmifrån och verkligen på riktigt gjort en omstart.
jag skall säga upp mitt MSNkonto.
men det kommer jag inte att göra.
men jag skall.
Det är bara det är jag blir så rädd
När folk snäser av mig..
Jag förstår inte vad jag gör för fel, jag förstår inte varför inte jag är som andra, varför jag inte kan förstå vad man får göra
och inte får göra
När man är utbränd så brukar man klaga på allt hela tiden.
Jag har magkatarr, och jag börjar förstå.
Det är som att jag skyller allt på varandra, och inget på allt och...
Jag fixar inte när folk ställer sig över mig, och tycker att de har rätt att säga när det är nog, eller när jag skall vara tyst eller vad jag inte får säga.
jag vill förstå det själv!
Och om jag inte får prata för att du inte vill, kära allmänhet, så vill jag inte vara med längre
En meningslös och löjlig skitsak, men DET RÄCKER NU!
Att springa ifrån en konversation där någon form av minsta lilla missförstånd uppstått är att ställa sig över och trampa på en annan människa.
Det enda jag vill ha är att du respekterar mig tillbaka, för, älskade, fina lilla vän, du förstår inte hur mycket jag har respekterat dig
jämt!
År ut och år in har jag tragglat, kämpat, slagits för att få minsta lilla medhörning, minsta lilla kom-till-vår-yta, minsta du-får-plats-på-vår-plattform-du-med.
Du är som den jag aldrig blev - En av er
Jag orkar inte med människor tror jag.
jag sov med Ankis inatt. Föräldrars dubbelsäng. Vaknade i tom lägenhet och kände samma tomhet som dagarna före. Men morgonen blev fin av gröt och mandamandas små lappar överallt. (Jag älskar den människan.)
Hon är i alla fall som hon är. Precis perfekt mänslig.
Folk som är ironiska på msn utan att vara tydliga med det är inte roliga. Och folk som blir sura utan att vilja lösa problemet är ännu mindre roliga. (Det är så barnsligt, kom igen!)
Så var det sagt.
Jag kan inte sociala koder, och jag blir seriöst pissrädd när jag inser att jag har missuppfattat dem.
(Såg halva King Arthur ikväll, och sen blev jag rastlös av bara farten. Och vad gör man om man är rastlös? Man hamnar här. Japp.
Imorgon vill jag åka till Borås och köpa ylletyg. (Orka åka till Kinna? Nej?)
Jag har tappat bort mitt grundmönster som jag tänkte använda för min konstruktion.
Mutter mutter mutter)
Jag har på mig det första klädesplagg jag någonsin sydde.
Jag som inte änns brukar använda nattlinnen.
Det är Nalle Puh på.
Jag tyckte inte änns om Nalle Puh när jag sydde det.
Jag ville så gärna vara barn när jag gick på mellanstadiet.
Åtminstone utan min vetskap.
Men med en sådan önskan är det redan försent.
vardag?
Okej, idag har jag kammat håret, haft matchande strumpor och druckit earl greyte och uppskattat det. Vuxenpoäng på det kanske?
I övrigt har jag fått en dator av min mors jobb (de skulle "göra sig av med den"...) och inte lyckats starta den. Röv.
Jag är på vinterhumör.
Har som en sommarlovsdeppression.
Jag förstår ingenting.
Är uppriktigt livrädd för att börja skolan igen
Borde kanske ta ett friår, en paus, men är ju mitt i sluttampen, det vore fegt
Jag orkar inte
Idag drack jag te
som för att trösta
så gör jag bara på vintern
Jag hatar vintern
JAG BEHÖVER FYSISK NÄRHET,
KOM HIT!
Nu blir bra.
("I'm sad"
("I know"))
I övrigt har jag fått en dator av min mors jobb (de skulle "göra sig av med den"...) och inte lyckats starta den. Röv.
Jag är på vinterhumör.
Har som en sommarlovsdeppression.
Jag förstår ingenting.
Är uppriktigt livrädd för att börja skolan igen
Borde kanske ta ett friår, en paus, men är ju mitt i sluttampen, det vore fegt
Jag orkar inte
Idag drack jag te
som för att trösta
så gör jag bara på vintern
Jag hatar vintern
JAG BEHÖVER FYSISK NÄRHET,
KOM HIT!
Nu blir bra.
("I'm sad"
("I know"))
Geekinlägg (VARNING!)
OBS! Följande inlägg är nördigt. Men hur nördigt det än är, så är jag glad. Så nu tänkler jag få utlopp för lite fånerier en stund. Läs eller låt bli, men vackert är det. I alla fall om du frågar mig...
Jag har ett problem: Mitt medeltidsgeekande har vuxit till fåniga höjder. Det har resulterat i att jag verkligen vill åka på Visby medeltidsvecka. Och i denna härva har jag dessutom fått ett erbjudande från en camelotvän, Jocke, om att bo i hans tält. Det är på tok för långt bort (4 km är lång bit. Särskillt mitt i natten, trots att han har bil innebär ju inte det att jag får åka med honom varje kväll. Han kanske vill hem aptidigt eller jättesent). Hur som helst så börjar frizon på onsdagen kl 15. Och Visby börjar på söndagen (fast jag tänkte komma på lördagen). Här till halva problemet:
Trix eldshow, som jag i stort sett har levt på hela året, och som mer eller mindre ÄR Visby, är på onsdagen kl 22.
Den eldshowen är ju seriöst helt sinnessjuk. Jag skulle kunna göra en Samuel, och gå på den och sen ta första färjan hem vid typ halv tolv, och åka direkt från Nynäshamn till Örebro mitt i natten. Men det är inte helt schysst när jag har lovat att jobba i woken hela festivalen... (dessutom missar jag både Jonathan Johansson och Lonly Dear, men det är det värt. TRIX liksom!)
Jocke är hur skön som helst, så det skulle vara jättekul att bo med honom, och jag fattar inte hur jag skall klara mig två år, som det ju faktiskt blir totalt, utan Visby... Dessutom har jag äntligen vågat prata med Drothemshirden, som är Sveriges i särklass ballaste medeltidsförening, och de har ett tält på Visby där de har andakter och grejer, och jag skulle nog faktiskt våga gå dit i år, särskillt nu i tanke på att de har bjudit in mig dit. Jag var på medeltidsdagarna i Kungahälla igår och insåg att jag ju är kär i hela epoken. Att det lättaste sättet att ragga på mig är att vara iklädd en korrekt ylletunika, och att jag verkligen vill åka på lajv snart.
Men å andra sidan så är det massa lajv i September (i alla fall två) och de skulle kanske kunna lugna ner mig lite. Men jag vet dels inte vem jag skulle åka dit med, och jag är totalt uppbokad första helgen i september (rock for Moc, kom dit!)
Andra delen av problemet är att jag vet att jag kommer få världens mersmak av Visby när jag väl är där, och att jag har råd för en gångs skull, och att man vill umgås med folk man lär känna där, typ fetcoola medeltidsföreningar (typ Drothemshirden) i lite mer än typ en dag, vilket det ju blir... Gaaaah..
Men Frizon är jag helt inställd på egetligen. Och det känns som att jag borde åka dit, känns som att jag borde (läs "vill") ägna mer tid åt Gud. Gah, jag vet inte..... Jag kommer att bli tokig!
Igår köpte jag i alla fall ett horn. Det är jättestort och fint, men det behöver arbetas lite med innan jag vill dricka ur det. Det kostade mig ynka 40 kronor. Vilket kap!
Så idag skall jag ner till Maxi och köpa te, och tillaga tegröt och hälla i hornet så att det går att dricka ur det sen. Sen skall jag bearbeta hornet, sy en linneväska till mitt bälte, lyssna på min nyinköpta patraskskiva (medeltidsmusik, köpte den igår), leta efter och rita ut mönster som jag har konstruerat till min nya överklänning och drömma om bättre tider.
Dethär är både askalas och totalt livsfarligt för min mage...
Trix hade i alla fall en liten show i regnet. De var tyvärr en man kort. Fabian var inte där. Tråkigt. De behöver nog faktiskt lägga in lite nytt i sina shower nu... Man börjar känna igen lite väl mycket... Typ allt... Och jag har bara sett dem typ fyra-fem gånger...
Du är fin. Vi drack öl i regnet. Killen i baren vi köpte öl av var jätterolig, men blev förnärmad när jag frågade om han inte skulle kolla mitt leg. Intressant med folk som inte följer lagen på så viktiga saker, och sen tar illa upp när man försöker se till att de skall göra det...
I veckan har jag varit på hantverksvecka med Västgötarna i Årås kvarn. Det var förbannat trevligt. Hade varit bättre om Elin hade vart med, men man kan inte få allt här i livet. Heliga sankt Åkes afton var det roligaste, men det skall jag inte änns ge mig in på att berätta om. Mjöd är på tal om det väldigt gott. (men det är sen gammalt) Jag latade mig en himla massa. Hade äckelmensverk, så jag bet ihop käkarna och fick på såvis äckelont i huvudet och snudd på migrän.
Träffade en liten tjej på fem år som heter Eleonora som ville leka hela tiden. Hon var sjövild, och jättelik mig för några år sen, fast yngre. Sjukt söt. "Vill du leka nu?" blev den ständigt återkommande frasen, och jag som inte var där för att leka ville ju leka, fast ändå inte. Det är ju faktiskt omöjligt att säga nej till en så söt tjej när man är trött och egentligen inte orkazr fila på pilbågen mer eftersom man inte fått mat på flera timmar. (fast springa, det orkade jag? logik.) Hon blev livrädd när jag lekte monster, och det var trots att jag inte änns tog i och var särskillt läskig. Det tog henne tre dagar att lära sig mitt namn, och när jag träffade henne igår ville jag bara lyfta upp henne och springa iväg, men jag fick inte änns en kram... Men hon frågade i alla fall om jag ville leka. (fast Elin var där, så det ville jag inte..(och det hade jag nog inte velat annars heller)) Mitt ständigt muttrande svar var egentligen inte rättvist mot henne, men jag hade ju inga argument... Här är hon i alla fall:
Hursomhelst så byggde jag en pilbåge. Helt från scratch. Från början var den en fjärdedels stock, nu ser den ut ungefär såhär:
Tyvärr är det inte min båge på bilden, men den är väldigt lik (: Jag var så stolt så jag gick runt och fånlog i typ femton minuter. Minst. När jag skulle provskjuta den insåg jag att jag behöver tillverka lite såntdär rackarns armläder eller vad det nu kan tänkas heta. Min arm var nämligen blå sen...
(fast den svullnade mer sen, och blev mer lila...)
Det var det värt, det var nämligen sjukt kul. Så nu tänkte jag att jag skulle sätta mig ocxh tillverka lite pilar i veckan, och då kollade jag runt lite var pilspetsar kan tänkas kosta. Jo, tjenare, 40 spänn styck. Och sen att jag inte har den blekaste om hur man gör, och är något för feg för att be någon förklara ingående.. Jag har blivit feg. När det gäller saker som folk är bättre än mig på så gör jag mig själv liten. Jag förstår inte varför, och det är inte meningen, men det blir så. Som attjag gick runt och klagade på allt möjligt hela vekcan bara för att få någon form av undermedveten uppmärksamhet. Jag är skrämmande...
Trevlig tidsålder, trevliga veckor, jag är på gång.
Kör solen, kör!
Jag har ett problem: Mitt medeltidsgeekande har vuxit till fåniga höjder. Det har resulterat i att jag verkligen vill åka på Visby medeltidsvecka. Och i denna härva har jag dessutom fått ett erbjudande från en camelotvän, Jocke, om att bo i hans tält. Det är på tok för långt bort (4 km är lång bit. Särskillt mitt i natten, trots att han har bil innebär ju inte det att jag får åka med honom varje kväll. Han kanske vill hem aptidigt eller jättesent). Hur som helst så börjar frizon på onsdagen kl 15. Och Visby börjar på söndagen (fast jag tänkte komma på lördagen). Här till halva problemet:
Trix eldshow, som jag i stort sett har levt på hela året, och som mer eller mindre ÄR Visby, är på onsdagen kl 22.
Den eldshowen är ju seriöst helt sinnessjuk. Jag skulle kunna göra en Samuel, och gå på den och sen ta första färjan hem vid typ halv tolv, och åka direkt från Nynäshamn till Örebro mitt i natten. Men det är inte helt schysst när jag har lovat att jobba i woken hela festivalen... (dessutom missar jag både Jonathan Johansson och Lonly Dear, men det är det värt. TRIX liksom!)
Jocke är hur skön som helst, så det skulle vara jättekul att bo med honom, och jag fattar inte hur jag skall klara mig två år, som det ju faktiskt blir totalt, utan Visby... Dessutom har jag äntligen vågat prata med Drothemshirden, som är Sveriges i särklass ballaste medeltidsförening, och de har ett tält på Visby där de har andakter och grejer, och jag skulle nog faktiskt våga gå dit i år, särskillt nu i tanke på att de har bjudit in mig dit. Jag var på medeltidsdagarna i Kungahälla igår och insåg att jag ju är kär i hela epoken. Att det lättaste sättet att ragga på mig är att vara iklädd en korrekt ylletunika, och att jag verkligen vill åka på lajv snart.
Men å andra sidan så är det massa lajv i September (i alla fall två) och de skulle kanske kunna lugna ner mig lite. Men jag vet dels inte vem jag skulle åka dit med, och jag är totalt uppbokad första helgen i september (rock for Moc, kom dit!)
Andra delen av problemet är att jag vet att jag kommer få världens mersmak av Visby när jag väl är där, och att jag har råd för en gångs skull, och att man vill umgås med folk man lär känna där, typ fetcoola medeltidsföreningar (typ Drothemshirden) i lite mer än typ en dag, vilket det ju blir... Gaaaah..
Men Frizon är jag helt inställd på egetligen. Och det känns som att jag borde åka dit, känns som att jag borde (läs "vill") ägna mer tid åt Gud. Gah, jag vet inte..... Jag kommer att bli tokig!
Igår köpte jag i alla fall ett horn. Det är jättestort och fint, men det behöver arbetas lite med innan jag vill dricka ur det. Det kostade mig ynka 40 kronor. Vilket kap!
Så idag skall jag ner till Maxi och köpa te, och tillaga tegröt och hälla i hornet så att det går att dricka ur det sen. Sen skall jag bearbeta hornet, sy en linneväska till mitt bälte, lyssna på min nyinköpta patraskskiva (medeltidsmusik, köpte den igår), leta efter och rita ut mönster som jag har konstruerat till min nya överklänning och drömma om bättre tider.
Dethär är både askalas och totalt livsfarligt för min mage...
Trix hade i alla fall en liten show i regnet. De var tyvärr en man kort. Fabian var inte där. Tråkigt. De behöver nog faktiskt lägga in lite nytt i sina shower nu... Man börjar känna igen lite väl mycket... Typ allt... Och jag har bara sett dem typ fyra-fem gånger...
Du är fin. Vi drack öl i regnet. Killen i baren vi köpte öl av var jätterolig, men blev förnärmad när jag frågade om han inte skulle kolla mitt leg. Intressant med folk som inte följer lagen på så viktiga saker, och sen tar illa upp när man försöker se till att de skall göra det...
I veckan har jag varit på hantverksvecka med Västgötarna i Årås kvarn. Det var förbannat trevligt. Hade varit bättre om Elin hade vart med, men man kan inte få allt här i livet. Heliga sankt Åkes afton var det roligaste, men det skall jag inte änns ge mig in på att berätta om. Mjöd är på tal om det väldigt gott. (men det är sen gammalt) Jag latade mig en himla massa. Hade äckelmensverk, så jag bet ihop käkarna och fick på såvis äckelont i huvudet och snudd på migrän.
Träffade en liten tjej på fem år som heter Eleonora som ville leka hela tiden. Hon var sjövild, och jättelik mig för några år sen, fast yngre. Sjukt söt. "Vill du leka nu?" blev den ständigt återkommande frasen, och jag som inte var där för att leka ville ju leka, fast ändå inte. Det är ju faktiskt omöjligt att säga nej till en så söt tjej när man är trött och egentligen inte orkazr fila på pilbågen mer eftersom man inte fått mat på flera timmar. (fast springa, det orkade jag? logik.) Hon blev livrädd när jag lekte monster, och det var trots att jag inte änns tog i och var särskillt läskig. Det tog henne tre dagar att lära sig mitt namn, och när jag träffade henne igår ville jag bara lyfta upp henne och springa iväg, men jag fick inte änns en kram... Men hon frågade i alla fall om jag ville leka. (fast Elin var där, så det ville jag inte..(och det hade jag nog inte velat annars heller)) Mitt ständigt muttrande svar var egentligen inte rättvist mot henne, men jag hade ju inga argument... Här är hon i alla fall:
Hursomhelst så byggde jag en pilbåge. Helt från scratch. Från början var den en fjärdedels stock, nu ser den ut ungefär såhär:
Tyvärr är det inte min båge på bilden, men den är väldigt lik (: Jag var så stolt så jag gick runt och fånlog i typ femton minuter. Minst. När jag skulle provskjuta den insåg jag att jag behöver tillverka lite såntdär rackarns armläder eller vad det nu kan tänkas heta. Min arm var nämligen blå sen...
(fast den svullnade mer sen, och blev mer lila...)
Det var det värt, det var nämligen sjukt kul. Så nu tänkte jag att jag skulle sätta mig ocxh tillverka lite pilar i veckan, och då kollade jag runt lite var pilspetsar kan tänkas kosta. Jo, tjenare, 40 spänn styck. Och sen att jag inte har den blekaste om hur man gör, och är något för feg för att be någon förklara ingående.. Jag har blivit feg. När det gäller saker som folk är bättre än mig på så gör jag mig själv liten. Jag förstår inte varför, och det är inte meningen, men det blir så. Som attjag gick runt och klagade på allt möjligt hela vekcan bara för att få någon form av undermedveten uppmärksamhet. Jag är skrämmande...
Trevlig tidsålder, trevliga veckor, jag är på gång.
Kör solen, kör!
Att dejta Göteborg
Idag har jag varit på mitt livs första uttalade dejt. Kan också ha varit bland topp tre av mitt livs sämsta dejter. Den sög getrumpa, men killen var inte fel. Intressant med långa människor. Jag hade inte märkt att han var lång förrns idag. (:
Självklart svarar han inte på mina sms nu heller. Orka.
Människorna
Jag längtar efter kärlek, ni längtar troligtvis efter kärlek
hur länge skall vi hålla på och låtsas motsatsen?
Jag är världsmästare på att vara halvt känslokall när andra är frammåt. Det är nån grej jag har, att när hen är frammåt så är jag det inte och när hen är känslokall så är jag helt över öronen. Intressant...
Oavsett hur det artar sig så längtar jag till Uppsala och Stockholm! Jag vill verkligen bo där! Varför inte ta jobb ett år efter studenten, och sen åka till Canada och Nya zeeland? Problemet är att om man har egen lägenhet och jobbar så tjänar man inte lika mycket pengar, om man gör det i syfte att spara.. Orka... Och jag vill knappast jobba på seven eleven liksom... Jag har sånna krav..
U2 släpper nytt snart, och jag är konsertsugen...
På tal om konserter så skall jag till Frizon, och jobba i woken. Det blir en upplevelse!
Efter att jag totalgjort bort mig och missbedömt tiden, och Herr dejt sprungit till stationen (gräv en grop åt mig!) så gick jag på långpromenad, till en utkiksplats nära hamnen, och tittade på hela stan. Jag satte mig högt uppe på ett räcke. Hade jag tappat balansen hade jag nog typ dött. Det var kul, jag älskar höjder!
Hit med lite farligheter.....
Hursomhelst så, när jag satt där, och var ölsugen som stryk (men alla jag ville öla med var någon annan stans), insåg jag att en av de öldrickande killarna som satt på en bänk nedanför, hade ställt sig en bit bort vid staketet och tittat ut. Nu vände han sig till mig, och dethär var en typisk Göteborgare, i kanske 20-årsåldern, med grymt snygga dreads och troligtvis lyssnandes på reaggea (ge mig en sådan, tack), och sade
"gör inte så, jag blir nervös!"
(jag:) "Jag skall inte hoppa om du tror det"
(dreadskille:) "Vad bra"
Sånna saker kan göra min dag.. Och jag tror inte att det finns någon som kan förstå sig på mig i sådana situationer. Sittandes, ensam, med kameran i handen, högt uppe på ett livsfarligt ställe, dinglandes med benen, tittandes på skejtarnas misslyckade försök att grinda på stenblocken nedanför... jag tvivlar på att det finns folk som förstår...
Jag vill flytta till Paris. Montmartre. Och jobba i café, och ha underliga grannar, och prata flytande franska. Men det är inte sånt man bara gör... Man flyttar inte utomlands för att få jobba på café...
Jag är nog mest rädd för att bli ensam.
Riktigt skräckslagen.
Och det är ganska tragiskt. Jag skall skaffa mig självinsikt. Snart..
På tal om det är jag livrädd för att bli kär i kärleken.
Jag skall bli nunna. Som jag alltid har sagt. (Fast det skulle sluta med att jag blev kär i Abedissan.....)
Imorgon konfirmeras mina barn förresten. Usch, jag kommre sakna dem...
Landskyrkan kl 10. Välkommen.
Jag vill inte börja skolan igen..
Självklart svarar han inte på mina sms nu heller. Orka.
Människorna
Jag längtar efter kärlek, ni längtar troligtvis efter kärlek
hur länge skall vi hålla på och låtsas motsatsen?
Jag är världsmästare på att vara halvt känslokall när andra är frammåt. Det är nån grej jag har, att när hen är frammåt så är jag det inte och när hen är känslokall så är jag helt över öronen. Intressant...
Oavsett hur det artar sig så längtar jag till Uppsala och Stockholm! Jag vill verkligen bo där! Varför inte ta jobb ett år efter studenten, och sen åka till Canada och Nya zeeland? Problemet är att om man har egen lägenhet och jobbar så tjänar man inte lika mycket pengar, om man gör det i syfte att spara.. Orka... Och jag vill knappast jobba på seven eleven liksom... Jag har sånna krav..
U2 släpper nytt snart, och jag är konsertsugen...
På tal om konserter så skall jag till Frizon, och jobba i woken. Det blir en upplevelse!
Efter att jag totalgjort bort mig och missbedömt tiden, och Herr dejt sprungit till stationen (gräv en grop åt mig!) så gick jag på långpromenad, till en utkiksplats nära hamnen, och tittade på hela stan. Jag satte mig högt uppe på ett räcke. Hade jag tappat balansen hade jag nog typ dött. Det var kul, jag älskar höjder!
Hit med lite farligheter.....
Hursomhelst så, när jag satt där, och var ölsugen som stryk (men alla jag ville öla med var någon annan stans), insåg jag att en av de öldrickande killarna som satt på en bänk nedanför, hade ställt sig en bit bort vid staketet och tittat ut. Nu vände han sig till mig, och dethär var en typisk Göteborgare, i kanske 20-årsåldern, med grymt snygga dreads och troligtvis lyssnandes på reaggea (ge mig en sådan, tack), och sade
"gör inte så, jag blir nervös!"
(jag:) "Jag skall inte hoppa om du tror det"
(dreadskille:) "Vad bra"
Sånna saker kan göra min dag.. Och jag tror inte att det finns någon som kan förstå sig på mig i sådana situationer. Sittandes, ensam, med kameran i handen, högt uppe på ett livsfarligt ställe, dinglandes med benen, tittandes på skejtarnas misslyckade försök att grinda på stenblocken nedanför... jag tvivlar på att det finns folk som förstår...
Jag vill flytta till Paris. Montmartre. Och jobba i café, och ha underliga grannar, och prata flytande franska. Men det är inte sånt man bara gör... Man flyttar inte utomlands för att få jobba på café...
Jag är nog mest rädd för att bli ensam.
Riktigt skräckslagen.
Och det är ganska tragiskt. Jag skall skaffa mig självinsikt. Snart..
På tal om det är jag livrädd för att bli kär i kärleken.
Jag skall bli nunna. Som jag alltid har sagt. (Fast det skulle sluta med att jag blev kär i Abedissan.....)
Imorgon konfirmeras mina barn förresten. Usch, jag kommre sakna dem...
Landskyrkan kl 10. Välkommen.
Jag vill inte börja skolan igen..
