Medeltidens värld
Smideskursen har börjat, och jag är så pepp som en peppad människa kan bli. Kanske. Det är väldigt trevligt. Jag har haft två lektioner hittills, och har redan börjat leta efter smedja man kan låna sedan när jag inte har tillgång till denhär. (Tips?) Jag har börja göra en nyckel att hänga i bältet, och tittat lite på en kvinnokniv på nätet som jag kanske skall göra av.
Igår var jag, mor och bror på medeltiden värld i Götene. Det var mycket trevligt. Joakim Netterström (?), som spelar Arn, var där. Han presenterade filmen som vi sedan såg på storbild (det var sannerligen en bildskärm som levde upp till sitt namn för övrigt!) under bar stjärnhimmel i medeltidskläder. "Jag är egentligen bara en vanlig kille från en småstad" sa han, och sedan satte filmen igång. trehundra förväntansfulla människor, mest medelålders kvinnor faktiskt, hade 40 minuter tidigare med stora ögon sett TRIX göra en obeskrivbar eldshow till tonerna av säckpipa, trumma, nyckelharpa och diverse andra skumma instrument jag inte änns kan namnet på. "som vanligt då" sa jag till min medeltidsklädda mor när tytnaden till slut bröts, och vi lyckliga trevade fram genom mörkret på arenan. Fast tystnad var väl inte ordet som bäst beskriver den lilla eldföreställningen som egentligen skulle ha fungerat som introduktion till filmen, men som, precis som jag anat, istället blev huvudattraktionen. För hade någon tittat ner på tornerspelsarenan den kvällen och lyssnat till publiken, hade tystnad varit det sista ordet. De rungande applåder som fick min bror att hålla för öronen, var väl trots allt det minsta man kunde begära. I mitt, något nördiga, lyckorus undrade jag vart dendär stående ovvationen tagit vägen.
På vägen till jobbet samma morgon hade jag desperat bett om någon slags fridag, lite glädje kanske. Att för en gångs skull gå hem från jobbet utan att ha ont i huvudet... Jag tror att vissa dagar får man allt man ber om. Till och med vädret var perfekt. Tanterna var fina som vanligt, jag räknade bara fel en gång, Niklas kom och köpte Modesty Blaise åt mig, Amandamanda viskade fina saker emellan rödbetorna och potatisen, kön var lagom lång (och det är bannemig första gången någonsin!). Jag hade till och med koll på skillnaden mellan alla åtta sorters potatis, utan att läsa på lapparna..
Mitt tyst viskade "tack" i slutet på dagen kunde kanske varit något mer utbroderat. Men jag tror verkligen inte att det handlar om ord. Jag tror att det handlar om att Gud struntar i borden, och allt igenom är god.
Igår var jag, mor och bror på medeltiden värld i Götene. Det var mycket trevligt. Joakim Netterström (?), som spelar Arn, var där. Han presenterade filmen som vi sedan såg på storbild (det var sannerligen en bildskärm som levde upp till sitt namn för övrigt!) under bar stjärnhimmel i medeltidskläder. "Jag är egentligen bara en vanlig kille från en småstad" sa han, och sedan satte filmen igång. trehundra förväntansfulla människor, mest medelålders kvinnor faktiskt, hade 40 minuter tidigare med stora ögon sett TRIX göra en obeskrivbar eldshow till tonerna av säckpipa, trumma, nyckelharpa och diverse andra skumma instrument jag inte änns kan namnet på. "som vanligt då" sa jag till min medeltidsklädda mor när tytnaden till slut bröts, och vi lyckliga trevade fram genom mörkret på arenan. Fast tystnad var väl inte ordet som bäst beskriver den lilla eldföreställningen som egentligen skulle ha fungerat som introduktion till filmen, men som, precis som jag anat, istället blev huvudattraktionen. För hade någon tittat ner på tornerspelsarenan den kvällen och lyssnat till publiken, hade tystnad varit det sista ordet. De rungande applåder som fick min bror att hålla för öronen, var väl trots allt det minsta man kunde begära. I mitt, något nördiga, lyckorus undrade jag vart dendär stående ovvationen tagit vägen.
På vägen till jobbet samma morgon hade jag desperat bett om någon slags fridag, lite glädje kanske. Att för en gångs skull gå hem från jobbet utan att ha ont i huvudet... Jag tror att vissa dagar får man allt man ber om. Till och med vädret var perfekt. Tanterna var fina som vanligt, jag räknade bara fel en gång, Niklas kom och köpte Modesty Blaise åt mig, Amandamanda viskade fina saker emellan rödbetorna och potatisen, kön var lagom lång (och det är bannemig första gången någonsin!). Jag hade till och med koll på skillnaden mellan alla åtta sorters potatis, utan att läsa på lapparna..
Mitt tyst viskade "tack" i slutet på dagen kunde kanske varit något mer utbroderat. Men jag tror verkligen inte att det handlar om ord. Jag tror att det handlar om att Gud struntar i borden, och allt igenom är god.
JAG REAR UT MIN SJÄL (Allt skall bort!)
Igår skrev jag nätan en låt.
Idag kom jag ihåg hur mycket jag älskar klassisk musik. Som en borttappad del av mig
Imorgon måste jag veta massa saker.
Men Bob Hund har återförenats! (ord inte nödvändiga.)
Jag är helt övertygad om att beslutsångest kan göra en människa olycklig. Kan vara en förklaring till Sydafrikanernas "Hej vi är lyckligast i världen" grej kanske. Vad vet jag.
Nu borde jag läsa manus
Jag hatar borden...
Jag har fått en nyckel till elevrådsrummet idag. Därinne finns bäddsoffa. Vi har den mest som säng. Fräch säng. Skön säng. Bra säng. Jag är trött. Bra kombination. När jag hämtade nyckeln hos vaktmästaren (Sune kan nog bli världsmästare i vaktmästeri) så gav han mig en stor påse marchmallows. Han hade paxat den till mig. Jag blev glad. Jag är visst ett barn.
I elevrådsrummet ligger massvis med påsar med studentkläder som folk inte hämtat ut. Helt oanvända. En tjej har inte hämtat ut sin studentmössa. Som spår av osagt från förr. Människor som levt tre år av sina liv genom skolan, kämpat för att komma upp på morgonen, pluggat halva nätterna för att äntligen någon gång kanske få detdär MVGt i retorik, är numera bara bokstäver. En beställningsorder på lite underkläder, ett kvarglömt champangeglas, ett namn på en mössa...
Vi skall på opera med skolan i Januari. Så det finns saker att se fram emot i skolan trots allt. Undrar om de planerar allt kul i trean medvetet...
Nu skall jag dricka varm oboy. Kanske vet du vad jag menar då, kanske inte. Oavsett vad, kom hit,
Gör mig sällskap
i denna vackra lögn som håller så hårt om mig
staden och stjärnorna
mot tystnaden i mig
mot tystnaden
i mig
(Jonathan Johansson)
(Och dethär är för dig: It´s a surprise coming in...)
Idag kom jag ihåg hur mycket jag älskar klassisk musik. Som en borttappad del av mig
Imorgon måste jag veta massa saker.
Men Bob Hund har återförenats! (ord inte nödvändiga.)
Jag är helt övertygad om att beslutsångest kan göra en människa olycklig. Kan vara en förklaring till Sydafrikanernas "Hej vi är lyckligast i världen" grej kanske. Vad vet jag.
Nu borde jag läsa manus
Jag hatar borden...
Jag har fått en nyckel till elevrådsrummet idag. Därinne finns bäddsoffa. Vi har den mest som säng. Fräch säng. Skön säng. Bra säng. Jag är trött. Bra kombination. När jag hämtade nyckeln hos vaktmästaren (Sune kan nog bli världsmästare i vaktmästeri) så gav han mig en stor påse marchmallows. Han hade paxat den till mig. Jag blev glad. Jag är visst ett barn.
I elevrådsrummet ligger massvis med påsar med studentkläder som folk inte hämtat ut. Helt oanvända. En tjej har inte hämtat ut sin studentmössa. Som spår av osagt från förr. Människor som levt tre år av sina liv genom skolan, kämpat för att komma upp på morgonen, pluggat halva nätterna för att äntligen någon gång kanske få detdär MVGt i retorik, är numera bara bokstäver. En beställningsorder på lite underkläder, ett kvarglömt champangeglas, ett namn på en mössa...
Vi skall på opera med skolan i Januari. Så det finns saker att se fram emot i skolan trots allt. Undrar om de planerar allt kul i trean medvetet...
Nu skall jag dricka varm oboy. Kanske vet du vad jag menar då, kanske inte. Oavsett vad, kom hit,
Gör mig sällskap
i denna vackra lögn som håller så hårt om mig
staden och stjärnorna
mot tystnaden i mig
mot tystnaden
i mig
(Jonathan Johansson)
(Och dethär är för dig: It´s a surprise coming in...)
Elin, ADHD och annat...
Då var det oundvkliga här. Min Elin flyttar imorgon.
Kanske kommer jag aldrig mer sova över i detdär lilla rummet. Troligtvis kommer jag inte sitta på dendär altanen och titta på dendär fantastiska trädgården på flera månader, (kanske år när den är såhär grönskande). Men definitivt var det sista gången jag, på min rangliga cykel, trampade hem till henne med kärlekskänslor i magen efter skolan. Jag blir alltid glad redan innan jag är där. Jag tror inte att hon någonsin tagit ner dendär glädjen, hon har nog alltid levt upp till.... Sig själv...? Ja, jag tror det.
Och på radion sjunger nostalgimusik...
"You´re so bad
the best thing I ever had
The world´s grown mad
you´re so bad"
(tolka mig rätt)
Vi satt på altanen och pratade om ADHD och annat i samförstånd. (närmare bestämt Elins Marcus)
Jag har funnit att det, vissa väldigt sällsynta stunder, nästan ögonblick, kan vara en fördel att ha skumma bokstavskombinationer. ADHDkyrkan startade på Frizon. (ytterst oseriöst, men ändå, dra det lite längre så tror jag du fattar vad jag menar) I övrigt var frizon rätt så mycket katastrof.
Förresten var Svensklektionen idag ett levande vad-var-det-jag-sa. Som om jag behöver bli påmind om hur mycket jag avskyr skolan...
Hjälp vad jag verkar depprimerad!
Koffeinfri utan socker, tack.
Klockan är nio på kvällen och det håller på att bli mörkt.
Jag hatar denna känsla av hopplöshet.
För det känns
när det kryper närmre inpå,
det känns när det kluckar i skrovet
Oavsett om skolan blir helvete eller uthärdligt så är det dags.
Det är bara en natt emellan oss nu.
Här finns ingen då-kör-vi-känsla, eller änns det-kommer-att-ordna-sig.
Jag förstår sabbatsår
Jag förstår avhopp
Till slut förstår jag faktiskt jobba-på-ica-resten-av-livet-mänskorna
Jag förstår att folk inte orkar vidareutbilda sig!
För nu känns det som att det är helt kört.
Jag hade fem inlämningar att göra under sommaren
jag har inte gjort en enda
Jag kan inte änns klaga på systemet, för det är mitt eget fel!
Jag kan verkligen inte skriva längre! Det går inte!
Inte på uppmaning, inte änns på uppmuntran, trots all undsättning!
Folk omkring mig försöker och försöker men jag är helt mussla.
"Förlåt mig Lennart Olsson, men jag har två miljoner idéer om vad jag skall skriva om men jag får inte ner dem på papper. Jag lyckas inte sätta igång."
Nej, jag tror inte det.
Tänk om jag blir underkänd i Svenska? Vad hände?!
En sak jag upptäckt denhär sommaren är att det är socialt oacceptabelt att ha en dålig sommar. Om någon frågar hur sommaren har varit får man inte lov att svara "jotack, dålig" eller "tyvärr inte så bra"
Väl beprövad sanning. Alla som frågat mig (förutom en rektor vi känner) har trott att jag är ironisk i vad jag anser om sommaren. Man får helt enkelt ine ha en dålig sommar i Sverige.
Till råga på allt är jag snorförkyld och har hamnat i massa dilemman. Och alla flyttar härifrån.
tag hand om mig, för jag har mitt livs grinigaste månader! Seriöst, jag brukar aldrig hålla på och klaga såhär mycket, ursäkta, förlåt men jag vet inte vad jag håller på med!
Jag behöver ny musik, en kram och en kopp te. Koffeinfri.
Jag skall bli kvitt alla beroenden...! Ett av dem är du, och jag vet inte vad jag skall ta mig till. Jag är grinig, förkyld och upptagen. Dessutom har jag konstig frisyr. Krullig, liksom Felicity, fast kortare.
Jag tror att jag är rädd. Kanske för världen, kanske för framtiden, kanske för ensamheten.
Kanske i den ordningen.
Och jag tror att jag är naiv och barnsig och omogen.
Men det är något skumt innom mig.
Något som bultar och far, som om det ville bygga sig en bultväg ut, genom bröstet.
Men det är lite för klent för att lyckas.
Om 289 dagar står jag där, på farstukvisten, med mössan bakofram.
Men jag kan försäkra er, att då
är jag lika lycklig som sydafrikanerna
Jag hatar denna känsla av hopplöshet.
För det känns
när det kryper närmre inpå,
det känns när det kluckar i skrovet
Oavsett om skolan blir helvete eller uthärdligt så är det dags.
Det är bara en natt emellan oss nu.
Här finns ingen då-kör-vi-känsla, eller änns det-kommer-att-ordna-sig.
Jag förstår sabbatsår
Jag förstår avhopp
Till slut förstår jag faktiskt jobba-på-ica-resten-av-livet-mänskorna
Jag förstår att folk inte orkar vidareutbilda sig!
För nu känns det som att det är helt kört.
Jag hade fem inlämningar att göra under sommaren
jag har inte gjort en enda
Jag kan inte änns klaga på systemet, för det är mitt eget fel!
Jag kan verkligen inte skriva längre! Det går inte!
Inte på uppmaning, inte änns på uppmuntran, trots all undsättning!
Folk omkring mig försöker och försöker men jag är helt mussla.
"Förlåt mig Lennart Olsson, men jag har två miljoner idéer om vad jag skall skriva om men jag får inte ner dem på papper. Jag lyckas inte sätta igång."
Nej, jag tror inte det.
Tänk om jag blir underkänd i Svenska? Vad hände?!
En sak jag upptäckt denhär sommaren är att det är socialt oacceptabelt att ha en dålig sommar. Om någon frågar hur sommaren har varit får man inte lov att svara "jotack, dålig" eller "tyvärr inte så bra"
Väl beprövad sanning. Alla som frågat mig (förutom en rektor vi känner) har trott att jag är ironisk i vad jag anser om sommaren. Man får helt enkelt ine ha en dålig sommar i Sverige.
Till råga på allt är jag snorförkyld och har hamnat i massa dilemman. Och alla flyttar härifrån.
tag hand om mig, för jag har mitt livs grinigaste månader! Seriöst, jag brukar aldrig hålla på och klaga såhär mycket, ursäkta, förlåt men jag vet inte vad jag håller på med!
Jag behöver ny musik, en kram och en kopp te. Koffeinfri.
Jag skall bli kvitt alla beroenden...! Ett av dem är du, och jag vet inte vad jag skall ta mig till. Jag är grinig, förkyld och upptagen. Dessutom har jag konstig frisyr. Krullig, liksom Felicity, fast kortare.
Jag tror att jag är rädd. Kanske för världen, kanske för framtiden, kanske för ensamheten.
Kanske i den ordningen.
Och jag tror att jag är naiv och barnsig och omogen.
Men det är något skumt innom mig.
Något som bultar och far, som om det ville bygga sig en bultväg ut, genom bröstet.
Men det är lite för klent för att lyckas.
Om 289 dagar står jag där, på farstukvisten, med mössan bakofram.
Men jag kan försäkra er, att då
är jag lika lycklig som sydafrikanerna
.
"Love is´nt blind. It´s fucking retarded!"
