Återkomst från Camelot
När du tar på dig dina medeltida kläder
finns inget varifrån och varför eller vem
ja, vi kanske kommer ifrån Sveriges alla städer
men vi har ändå likförbannat hittat hem
Det blir inga framgångshyckleri
här är det glatt gyckleri
här vävs natten ihop med nästa dag
här är en förverkligad illution
här är hjärta och passion, och det bästa utav alla:
här är jag
I fem dar per år
i fem dar per år
fem dar per år kan jag få ro och frid.
(Loke Nyberg)
finns inget varifrån och varför eller vem
ja, vi kanske kommer ifrån Sveriges alla städer
men vi har ändå likförbannat hittat hem
Det blir inga framgångshyckleri
här är det glatt gyckleri
här vävs natten ihop med nästa dag
här är en förverkligad illution
här är hjärta och passion, och det bästa utav alla:
här är jag
I fem dar per år
i fem dar per år
fem dar per år kan jag få ro och frid.
(Loke Nyberg)
Det bultar och slår
Igår skrev jag det jobbigaste provet jag gjort i hela mitt liv. Jag har pluggat som ett djur inför denhär kursen. Matte B. Imorgon börjar tydligen rättningen. Jag sprang 4 km i förrgår för att jag var så trött på skiten. Ökade mitt rekort med fyra minuter.
I helgen hade vi syhelg med Camelot. Det var fint.
Camelot är inte något jag lever för,
det är blodet som pulserar i mina ådror.
Dramatikern inom mig satte igång när jag skulle förklara vad camelot var för en präst senare på kvällen.
"Husbandet" (som egentligen inte är ett husband) hade sitt första gig i söndags kväll. I alla fall första gången jag var med. Min finaste mungiga gick sönder typ tjugo minuter innan vi skulle börja, så det sket sig lite. Trots att jag fick låna en annan..
I fredags var jag i Majorna, och Göteborg har aldrig varit så vackert.
Det finns så många människor jag skulle vilja lära känna. Så många saker jag skulle vilja var mindre självklara. Jag avskyr att framstå som dum. Främst för att jag faktiskt inte är dum.
Jag är nog världens konstigaste. Som en öppen bok fast med kryptisk text.
Häromdagen såg jag en djurtransport. Den luktade djur, och lät som djur, men den hade bara små springor för "dagsljus" och luft (E20). vedervärdigt. Jag mådde dåligt hela dagen. "Swedish meat" stod det lite diskret på den grå klunsen. Jag skulle skämmas som köttätare om jag såg den. Jag åt fisk idag. Jag önskar jag hade låtit bli.
En annan sak är abortfrågan. Jag ska sätta mig in i den någon dag. Jag sa åt mamma att sluta prata när hon hade sagt kanske två meningar om abort innan. Det är verkligen tungt. Politiken drar ner mig. Igen. Jag fastnade totalt i min brors SObok innan. Det visade sig att de lär sig bra saker i samhäll nu för tiden. Vi får bara lära oss samhället för liberaler.. Jag orkar inte kämpa. Jag orkar inte. Jag är utbränd politiker. Jag tog ut alla mina rebelliska tankar när mina kompisar lekte med barbies. Jag har alltid varit den enda som brytt mig. Ibland önskar jag att jag levde på stenåldern. Då skulle jag bara reflektera kring överlevnad..
För övrigt tar jag inte körkort på tre veckor. Så jag har ingen aning om vad jag ska göra direkt efter studenten.
Men det rör mig inte i ryggen. Idag sken solen och det var 11 minus. Men den sken.
I helgen hade vi syhelg med Camelot. Det var fint.
Camelot är inte något jag lever för,
det är blodet som pulserar i mina ådror.
Dramatikern inom mig satte igång när jag skulle förklara vad camelot var för en präst senare på kvällen.
"Husbandet" (som egentligen inte är ett husband) hade sitt första gig i söndags kväll. I alla fall första gången jag var med. Min finaste mungiga gick sönder typ tjugo minuter innan vi skulle börja, så det sket sig lite. Trots att jag fick låna en annan..
I fredags var jag i Majorna, och Göteborg har aldrig varit så vackert.
Det finns så många människor jag skulle vilja lära känna. Så många saker jag skulle vilja var mindre självklara. Jag avskyr att framstå som dum. Främst för att jag faktiskt inte är dum.
Jag är nog världens konstigaste. Som en öppen bok fast med kryptisk text.
Häromdagen såg jag en djurtransport. Den luktade djur, och lät som djur, men den hade bara små springor för "dagsljus" och luft (E20). vedervärdigt. Jag mådde dåligt hela dagen. "Swedish meat" stod det lite diskret på den grå klunsen. Jag skulle skämmas som köttätare om jag såg den. Jag åt fisk idag. Jag önskar jag hade låtit bli.
En annan sak är abortfrågan. Jag ska sätta mig in i den någon dag. Jag sa åt mamma att sluta prata när hon hade sagt kanske två meningar om abort innan. Det är verkligen tungt. Politiken drar ner mig. Igen. Jag fastnade totalt i min brors SObok innan. Det visade sig att de lär sig bra saker i samhäll nu för tiden. Vi får bara lära oss samhället för liberaler.. Jag orkar inte kämpa. Jag orkar inte. Jag är utbränd politiker. Jag tog ut alla mina rebelliska tankar när mina kompisar lekte med barbies. Jag har alltid varit den enda som brytt mig. Ibland önskar jag att jag levde på stenåldern. Då skulle jag bara reflektera kring överlevnad..
För övrigt tar jag inte körkort på tre veckor. Så jag har ingen aning om vad jag ska göra direkt efter studenten.
Men det rör mig inte i ryggen. Idag sken solen och det var 11 minus. Men den sken.
Bröd och småkortisar
"Man känner sig aldrig så rik som när man plockar ut ett nybakat bröd ur ugnen."
(Ernst Kirsteiger)
Ikväll har jag bakat rejält bröd. Det tog massa timmar och är nyttigt. Heja mig! Jag fick till och med in lite B12 i. (ytterst lite men ändå!) Hittills i år har jag bakat Briochebröd (pizzor heter det, men är låååååångt ifrån pizza. Liknar wienerbröd något, fast mer brödigt. Men lika onyttigt. Jobbigt att göra, men gott), baguetter (ett himla jobb det med), nöt och fruktbröd med kanel, diverse cupcakes, skorpor, kladdkaka på riktig choklad, och säkert ännu mer. Jag ska önska mig en bakmaskin i studentpresent. Har jag bakat allt det här på en och en halv månad?! Jag kommer bli en kalasfin hemmafru... I två timmar tills brödet kommit ur ugnen..
Nu är jag så trött att jag inte riktigt vet vad jag skriver, så jag ska sluta. Men här kommer tre korta och en lång:
(Ernst Kirsteiger)
Ikväll har jag bakat rejält bröd. Det tog massa timmar och är nyttigt. Heja mig! Jag fick till och med in lite B12 i. (ytterst lite men ändå!) Hittills i år har jag bakat Briochebröd (pizzor heter det, men är låååååångt ifrån pizza. Liknar wienerbröd något, fast mer brödigt. Men lika onyttigt. Jobbigt att göra, men gott), baguetter (ett himla jobb det med), nöt och fruktbröd med kanel, diverse cupcakes, skorpor, kladdkaka på riktig choklad, och säkert ännu mer. Jag ska önska mig en bakmaskin i studentpresent. Har jag bakat allt det här på en och en halv månad?! Jag kommer bli en kalasfin hemmafru... I två timmar tills brödet kommit ur ugnen..
Nu är jag så trött att jag inte riktigt vet vad jag skriver, så jag ska sluta. Men här kommer tre korta och en lång:
- Idag är det 109 dagar kvar till studenten och jag har inte betalt min studentmössa.
- Jag avskyr rollanalyser och har börjat tvivla på mig själv helt sjukt mycket på scen. Inte bra.
- Jag är besviken på livet idag.
- Jag är sugen på Rip curls girl camp. Jag vet inte var det är, eller hur jag skulle ta mig dit. Jag vet knappt vilka som skulle hänga på, men jag vill komma nånvart med mitt åkande. Jag försökte hoppa i park i åre, och det slutade med hård huvudsmäll och illamående. Hur svårt kan det va? Jag ska vägra ge mig från och med idag. Jag säger inte att jag ska sluta känna mig dålig på snowboard jämfört med dem jag råkar åka med. Jag säger bara att jag aldrig tänker ge mig. Aldrig. Krävs det ett år i Vancover, så får det bli ett år i Vancover.
Yllekoftor och framtidsinsikter
Idag hittade jag en tröja i min garderob som jag glömt bort att jag ägde. Den är fin. Den är stark kandidat till att bli min favorittröja. Efter att ha insett att jag mer eller mindre aldrig köper kläder, och ändå hittar kläder i min garderob fick jag för mig att jag vill åka till Indien. Det gick över ganska fort, men principen står fast. Mina föräldrar klagar ofta på vår bil. Vi har en Volvo V70 (kombi). Alla får plats, den startar oftast och den är inte svår att övningsköra med. Jag vill aldrig bli sådan.
Jag har insett saker om mig själv det här lovet. Sådana saker jag borde insett när jag gick i, jag vet inte, högstadiet kanske?
Jag har kommit på vad som är bragrejer att göra när man är arg, eller trött på livet - gå långa promenader mitt i natten.
Jag har också kommit på bragrejer att göra när man vantrivs med vardagen, och vad som är stimulerande för kreativiteten när man är opepp på allt annat, eller är bitter i största allmänhet - Baka. Baka rejäla grejer, som gärna tar tre timmar, och hittas ur en bakbok av en bramänniska.
En annan grej är att jag älskar vintersport, och att jag egentligen tycker om att röra på mig mycket, men jag har vägrat erkänna det för mig själv och min omgivning på grund av en uppväxt med min hälsoholistpappa. Jag fick ett jättesug efter att jobba på Intersport igår som har hållt i sig. Både min faster, farmor och pappa har tydligt visat att de inte tror att jag klarar att bli brandman. Nästa år tänkte jag åka vasaloppet, om jag inte är i Kanada, sen får vi se om de vann den debatten. Som om.
En av de människor jag älskar har ett barn i sin mage. jag är fånigt glad för deras skull. Snart ska de äntligen få sitt efternamn, och monstret kommer i juli. Jag är nog lika stolt som en riktig syster hade varit.
Projektarbetet, som kunde ha varit det roligaste någonsin, föder bara ångest just nu. Jag har visserligen lärt mig MASSOR om medeltida klädsömnad, men tjenare vad mycket runtikringarbete det är som bara hänger över mig. Ta en sån sak som att köpa tyg. Det är inte så att jag tänker knalla ut och plocka växter och färga i januari. Då ska jag hitta ett färdigfärgat tyg som känns logiskt, inte kostar mer än jag fysiskt KAN punga ut, och dessutom stämmer. Det är för övrigt den biten som är fett svårast att lära sig om.. Gah, jag är trött på det här nu... Jag hade dessutom tänkt låna smedjan i skolan nu när jag har tillgång. Jo tjena, lycka till med att få ihop det.
Det här är sådant som egentligen är totalt ointressant att läsa, och det är det som gör att jag bloggar så sällan. Om någon är pepp på att lajva Ronja Rövadotter/folktro i sommar kan ni ju höra av er. Camelot ska åka. Jag kommer att ha två klädnader att låna ut till kvinnor. (fördel med projektarbetet jatack)
Inatt somnade jag medan jag försökte installera min nya brandvarnare. Det var fint. Jag tror att jag tjatar för mycket. Dessutom behöver jag lära mig att lyssna. Det vet jag smärtsamt nog, allt för väl. Jag ska bli en bra människa...
Imorgon.
Jag har insett saker om mig själv det här lovet. Sådana saker jag borde insett när jag gick i, jag vet inte, högstadiet kanske?
Jag har kommit på vad som är bragrejer att göra när man är arg, eller trött på livet - gå långa promenader mitt i natten.
Jag har också kommit på bragrejer att göra när man vantrivs med vardagen, och vad som är stimulerande för kreativiteten när man är opepp på allt annat, eller är bitter i största allmänhet - Baka. Baka rejäla grejer, som gärna tar tre timmar, och hittas ur en bakbok av en bramänniska.
En annan grej är att jag älskar vintersport, och att jag egentligen tycker om att röra på mig mycket, men jag har vägrat erkänna det för mig själv och min omgivning på grund av en uppväxt med min hälsoholistpappa. Jag fick ett jättesug efter att jobba på Intersport igår som har hållt i sig. Både min faster, farmor och pappa har tydligt visat att de inte tror att jag klarar att bli brandman. Nästa år tänkte jag åka vasaloppet, om jag inte är i Kanada, sen får vi se om de vann den debatten. Som om.
En av de människor jag älskar har ett barn i sin mage. jag är fånigt glad för deras skull. Snart ska de äntligen få sitt efternamn, och monstret kommer i juli. Jag är nog lika stolt som en riktig syster hade varit.
Projektarbetet, som kunde ha varit det roligaste någonsin, föder bara ångest just nu. Jag har visserligen lärt mig MASSOR om medeltida klädsömnad, men tjenare vad mycket runtikringarbete det är som bara hänger över mig. Ta en sån sak som att köpa tyg. Det är inte så att jag tänker knalla ut och plocka växter och färga i januari. Då ska jag hitta ett färdigfärgat tyg som känns logiskt, inte kostar mer än jag fysiskt KAN punga ut, och dessutom stämmer. Det är för övrigt den biten som är fett svårast att lära sig om.. Gah, jag är trött på det här nu... Jag hade dessutom tänkt låna smedjan i skolan nu när jag har tillgång. Jo tjena, lycka till med att få ihop det.
Det här är sådant som egentligen är totalt ointressant att läsa, och det är det som gör att jag bloggar så sällan. Om någon är pepp på att lajva Ronja Rövadotter/folktro i sommar kan ni ju höra av er. Camelot ska åka. Jag kommer att ha två klädnader att låna ut till kvinnor. (fördel med projektarbetet jatack)
Inatt somnade jag medan jag försökte installera min nya brandvarnare. Det var fint. Jag tror att jag tjatar för mycket. Dessutom behöver jag lära mig att lyssna. Det vet jag smärtsamt nog, allt för väl. Jag ska bli en bra människa...
Imorgon.
Vintern
Det här är Sveriges längsta inlägg utan egentligen innebörd. Jag erkänner, det är skittråkigt, så låt bli. Jag bajsar ord för att jag behöver, jag bajsar ord för att jag inte riktigt kan kanalisera hela rövhålet, jag bajsar ord för att jag är så förbannat ensam, jag bajsar ord för att jag skrev en låt idag som jag redan har glömt, och att jag insett att alla mina låttexter är lika emo och inte alls som jag vill att de skall vara, jag bajsar ord för att jag hörde Timbuktu gråta i radio idag, jag bajsar ord för allt jag aldrig tar tag i, jag bajsar ord för att musiken är det enda i mitt liv som just nu går bra, jag bajsar ord för att jag har blivit vek, jag bajsar ord för att jag lovade mig själv att aldrig någonsin låtsas vara mindre än jag är, jag bajsar ord för att jag fett hårt brutit mot det löftet, jag bajsar ord för att jag vill så hårt så mycket och så explosivt, jag bajsar ord för att jag alltid har ensamma ambitioner. Jag bajsar ord för att jag kan om jag vill, jag vill så jag kan.
Det börjar bli kallt i mitt flickrum uppe i den ombyggda vinden. Vintern är på väg och det har den deklarerat klart och tydligt genom varje rörelse av framfart. Vad jag har frusit! Min arma, blott 18 åriga, frostsjäl har vitnande köldskador.
Jag leker poet, och jag gör det med bravur.
Jag vaknar inte i tid, går halvnaken ner för det som kunde varit en vindstrappa men som blev omrenoverat 2001 av en totalt ohändig karl, nämligen far min, men trots allt var han ju alltid karl, och karlar kan saker som att flytta på trappor och meka med bilar. Jag var elva år, och såg redan då hur mycket han avskydde det. Mamma däremot påstår sig vara ganska så händig, men hon tycker att det är viktigt att vika tvätt och sådant. Trots det är mina föräldrar i övrigt ganska jämställda varelser. Vill jag tro i alla fall. Hur som helst går jag ner för vindstrappsubstitutet, som faktiskt trots allt är en bra trappa, och dricker mitt dagliga kaffe (johominsann! ).Till detta borde jag rimligtvis hinka i mig massa frukost, som jag så duktigt är uppfostrad till att göra. Men jag tänker att det hinner jag inte, så jag breder tre mackor och börjar äta på den första medans jag gör i ordning för att ta med de andra på cykeln. Men tji får jag när jag efter 40 minuter inser att jag sitter på köksbordet, med fötterna på stolen och tuggar på den sista biten av bröd. (Jag har inga som helst planer på att ge er en förklaring till hur det gick till) (idag i alla fall) Jag trampar iväg på min cykel i min virkade basker och tumvantar. När jag går ifrån skåpet tappar jag alla böcker på marken, plockar upp dem, går vidare och försöker så gott det går smyga in i lektionssalen samtidigt som jag skall undvika: person Xs blickar eller kommentarer, att tappa alla böcker igen, samt att störa undervisningen. Gissa hur grym jag är vid det här laget! Ju längre dagen går, desto tjockare lägger sig röken i mitt bröst. Vanligtvis får jag antingen ont i huvudet, eller magen, eller båda delarna på kuppen. När jag kommit hem försöker jag få fram ett helt normalt "hej", och utan att någon ska bli misstänksam försöker jag smita upp på mitt rum igen. Oreda. Jag kan knappt ta mig fram. Vanligtvis tar det ca 5 minuter innan min bubbla av wanna-be-privacy spricker och min mor kommer upp eller ropar på mig. Jag viskar en desperat bön efter hjälp, men Gurreligurra är lite upptagen just nu, du får försöka igen senare (det gör jag också, med framgång). Sedan får jag dåligt samvete för att jag inte kan få min mor att förstå varför jag mår som en fjortonårig wanna-be-well-something med VG i pappret, och går upp för att hitta Lovina (som för er tröga människor är min enda gitarr). När jag spelat hela kvällen och insett att min bror och mina båda föräldrar troligtvis hört alltihop, tar jag fram datorn och sitter där till mitt i natten, helt oförmögen att stänga av. Samma procedur upprepas sedan nästa dag, eftersom jag inte kan vakna i tid efter den natten. Konstnärssjäl? Jag vet inte. Men jag tror att jag har lyckats. Hurra! Tårta på det kanske?
Vintern är verkligen här.
Jag orkar kanske, orkar kanske inte. Alla verkar uppdatera sina bloggar hela tiden och jag vill väl inte vara sämre, men jag behöver medförståning. Det är mitt bästa ord förresten.
Massor av saker går inte rätt till. Inte rätt till alls. En av personerna jag jobbar frivilligt under (hur nu det låter) använder diverse härskartekniker mot mig. Jag borde göra något åt det, borde säga ifrån, borde säga att "HEY! Det här och det här gör du fel, du får mig att må kass, så skärp dig eller så ringer jag din chef imorgon!"
Precis som att jag borde gå till herr rektor och prata om vår religionlärare.
Jag har blivit bitter, och det engarerar ingen. Jag som en gång lade ner hela min fritid åt att se till att få lagändringar i djurskyddslagen och var invald i viktiga styrelser. Inte pajasstyrelser, utan de som faktiskt gjorde skillnad. Vad har jag blivit? En produkt av det vi alla skulle bli, fast utan idealen.
Jag är lättpåverkad fast jag sätter mig emot allt.
Jag vill vara på camelot, och jag vill bara vara på camelot. Jag avskyr att komma hem. Jag avskyr att någon bryr sig om vart jag tagit vägen efter skolan, eller att jag har någon att säga hej till när jag kommer innanför dörren. Jag klarar inte av att bo här, jag klarar inte den här lilla fjuttestan (som inte ens har en rollspelsförening!), jag klarar inte ensamheten i nördintresset, jag klarar inte att min säng är så bred och jag är så liten.
Jag är inte tjock, och jag kan bli brandman. Jag skall bara lära mig att tänka bort min pappa ur hela kalajset, så kanske jag faktiskt börjar överväga det på riktigt. Eller inte. Eller hela härligheten.
När öppnar förreten Ulricehamn?
Vi har körförbud på bilen, och jag har inte kört på flera veckor. Men det har aldrig hindrat mig.
Jag vill också till New York, och jag skiter i Obama, bara för att jag egentligen bryr mig, bara för att vara anti,
bara för att vara jag?
Det börjar bli kallt i mitt flickrum uppe i den ombyggda vinden. Vintern är på väg och det har den deklarerat klart och tydligt genom varje rörelse av framfart. Vad jag har frusit! Min arma, blott 18 åriga, frostsjäl har vitnande köldskador.
Jag leker poet, och jag gör det med bravur.
Jag vaknar inte i tid, går halvnaken ner för det som kunde varit en vindstrappa men som blev omrenoverat 2001 av en totalt ohändig karl, nämligen far min, men trots allt var han ju alltid karl, och karlar kan saker som att flytta på trappor och meka med bilar. Jag var elva år, och såg redan då hur mycket han avskydde det. Mamma däremot påstår sig vara ganska så händig, men hon tycker att det är viktigt att vika tvätt och sådant. Trots det är mina föräldrar i övrigt ganska jämställda varelser. Vill jag tro i alla fall. Hur som helst går jag ner för vindstrappsubstitutet, som faktiskt trots allt är en bra trappa, och dricker mitt dagliga kaffe (johominsann! ).Till detta borde jag rimligtvis hinka i mig massa frukost, som jag så duktigt är uppfostrad till att göra. Men jag tänker att det hinner jag inte, så jag breder tre mackor och börjar äta på den första medans jag gör i ordning för att ta med de andra på cykeln. Men tji får jag när jag efter 40 minuter inser att jag sitter på köksbordet, med fötterna på stolen och tuggar på den sista biten av bröd. (Jag har inga som helst planer på att ge er en förklaring till hur det gick till) (idag i alla fall) Jag trampar iväg på min cykel i min virkade basker och tumvantar. När jag går ifrån skåpet tappar jag alla böcker på marken, plockar upp dem, går vidare och försöker så gott det går smyga in i lektionssalen samtidigt som jag skall undvika: person Xs blickar eller kommentarer, att tappa alla böcker igen, samt att störa undervisningen. Gissa hur grym jag är vid det här laget! Ju längre dagen går, desto tjockare lägger sig röken i mitt bröst. Vanligtvis får jag antingen ont i huvudet, eller magen, eller båda delarna på kuppen. När jag kommit hem försöker jag få fram ett helt normalt "hej", och utan att någon ska bli misstänksam försöker jag smita upp på mitt rum igen. Oreda. Jag kan knappt ta mig fram. Vanligtvis tar det ca 5 minuter innan min bubbla av wanna-be-privacy spricker och min mor kommer upp eller ropar på mig. Jag viskar en desperat bön efter hjälp, men Gurreligurra är lite upptagen just nu, du får försöka igen senare (det gör jag också, med framgång). Sedan får jag dåligt samvete för att jag inte kan få min mor att förstå varför jag mår som en fjortonårig wanna-be-well-something med VG i pappret, och går upp för att hitta Lovina (som för er tröga människor är min enda gitarr). När jag spelat hela kvällen och insett att min bror och mina båda föräldrar troligtvis hört alltihop, tar jag fram datorn och sitter där till mitt i natten, helt oförmögen att stänga av. Samma procedur upprepas sedan nästa dag, eftersom jag inte kan vakna i tid efter den natten. Konstnärssjäl? Jag vet inte. Men jag tror att jag har lyckats. Hurra! Tårta på det kanske?
Vintern är verkligen här.
Jag orkar kanske, orkar kanske inte. Alla verkar uppdatera sina bloggar hela tiden och jag vill väl inte vara sämre, men jag behöver medförståning. Det är mitt bästa ord förresten.
Massor av saker går inte rätt till. Inte rätt till alls. En av personerna jag jobbar frivilligt under (hur nu det låter) använder diverse härskartekniker mot mig. Jag borde göra något åt det, borde säga ifrån, borde säga att "HEY! Det här och det här gör du fel, du får mig att må kass, så skärp dig eller så ringer jag din chef imorgon!"
Precis som att jag borde gå till herr rektor och prata om vår religionlärare.
Jag har blivit bitter, och det engarerar ingen. Jag som en gång lade ner hela min fritid åt att se till att få lagändringar i djurskyddslagen och var invald i viktiga styrelser. Inte pajasstyrelser, utan de som faktiskt gjorde skillnad. Vad har jag blivit? En produkt av det vi alla skulle bli, fast utan idealen.
Jag är lättpåverkad fast jag sätter mig emot allt.
Jag vill vara på camelot, och jag vill bara vara på camelot. Jag avskyr att komma hem. Jag avskyr att någon bryr sig om vart jag tagit vägen efter skolan, eller att jag har någon att säga hej till när jag kommer innanför dörren. Jag klarar inte av att bo här, jag klarar inte den här lilla fjuttestan (som inte ens har en rollspelsförening!), jag klarar inte ensamheten i nördintresset, jag klarar inte att min säng är så bred och jag är så liten.
Jag är inte tjock, och jag kan bli brandman. Jag skall bara lära mig att tänka bort min pappa ur hela kalajset, så kanske jag faktiskt börjar överväga det på riktigt. Eller inte. Eller hela härligheten.
När öppnar förreten Ulricehamn?
Vi har körförbud på bilen, och jag har inte kört på flera veckor. Men det har aldrig hindrat mig.
Jag vill också till New York, och jag skiter i Obama, bara för att jag egentligen bryr mig, bara för att vara anti,
bara för att vara jag?
Noja
Jag är mer livrädd än du.
Nu skall jag köra bil. Det är bra. Jag är visst duktig.
Jag har haft ungdomsläger i helgen. Det är också bra, för jag är meningsfull där.
Dagen har gått ut på... Ingenting.
Vissa dagar är jag helt enkelt inte motståndskraftig. Jag minns min revolutionerande tid. Den är på väg att gå förbi. Snart är det dags för betonggråa vardagar i daskigt fabrikssolsken. Snart är det dags för uppgivenhet, för jag slutar snart. Snart slutar jag att revolutionera, snart orkar jag inte. Det insåg jag under ett telefinsamtal som jag inte klickade för tjugo minuter sedan.
Jag vill spela sagor så att ni förstår.
Jag vill vara prinsessan på ärten i skitiga kläder
Jag vill hitta prinsen på en bakgård hos svinaherden
Jag vill inte böja mig för någon annan än kungen
Jag vill lägga märke till de små sakerna
som små monster under sängen
Jag vill leva, och inte klaga
Jag vill älska, istället för MVG
Jag vill inte ha ont i magen
Jag vill att någon läser, och förstår mig
Jag vill jobba på konstiga platser, med konstiga människor, i konstiga hus
Jag vill helt enkelt
sätta igång nu
Nu skall jag köra bil. Det är bra. Jag är visst duktig.
Jag har haft ungdomsläger i helgen. Det är också bra, för jag är meningsfull där.
Dagen har gått ut på... Ingenting.
Vissa dagar är jag helt enkelt inte motståndskraftig. Jag minns min revolutionerande tid. Den är på väg att gå förbi. Snart är det dags för betonggråa vardagar i daskigt fabrikssolsken. Snart är det dags för uppgivenhet, för jag slutar snart. Snart slutar jag att revolutionera, snart orkar jag inte. Det insåg jag under ett telefinsamtal som jag inte klickade för tjugo minuter sedan.
Jag vill spela sagor så att ni förstår.
Jag vill vara prinsessan på ärten i skitiga kläder
Jag vill hitta prinsen på en bakgård hos svinaherden
Jag vill inte böja mig för någon annan än kungen
Jag vill lägga märke till de små sakerna
som små monster under sängen
Jag vill leva, och inte klaga
Jag vill älska, istället för MVG
Jag vill inte ha ont i magen
Jag vill att någon läser, och förstår mig
Jag vill jobba på konstiga platser, med konstiga människor, i konstiga hus
Jag vill helt enkelt
sätta igång nu
Uppsala och Stockholm
237 dagar..
Fler nätter på en soffa i Uppsala studentvardagsrum. Vaknade, övertygad om att det var morgon, mitt i natten av Boo, Nezumi och Fisk. Någon av dem hade fått för sig att det var krafsdags. Men de är i övrigt aldeles exemplariska ökenråttor.
Just nu sitter jag på en bohemfest i Uppsala helgsysselsättning. Alldeles terrifikt. Alla utklädda. Jag är djup och svår ikväll.
Kulturresa i Stockholm, och jag vill stå på scen- måste stå på scen, alltid. Brandmannayrket dum idé, jag måste, måste, måste leva scenlivet. Jag kan jobba med att riva biljetter eller städa logerna om det är så.
Carl dödade en spindel och jag bröt ihop. Jag förstår inte mig själv, jag antar att det kommer med åren. Mognad skall tydligen vara något att sträva efter. Det var inte sömnen den här gången, utan annat. jag vet inte. Varför måste förresten djur dö? Idag, på tvåans buss mot Flogsta, bestämde jag mig för att sluta äta fisk. Det är nog nu. Nu är det nog.
Jag fick trösta någon som på fyllan berättade att han tycker att jag är grym. Han var fylledepp, och jag var ledsen. Jätteledsen. Jag har aldrig blivit så bra tröstad i hela mitt liv. ELOGE.
Få saker är så fina, som pojkar med attityd som gråter. Uttsläppnad. Äntligenskönhet. Ångestsläppning.
Det är så mycket man vill göra, och inget känns omöjligt nu. Det borde vara dramaten v, 45. Det finns så många man vill känna, men hindras av attityd, blyghet och okunskap. Det finns till exempel folk, som bor i vackra städer, som jag inte vågar lära känna. Fast jag vill. Fast jag tycker massa om dem. Inte för att de heller tar några steg i den bekantskapen, och jag hatar lågstatus. När man känner sig liten. Jag är väl blyg.
När jag var liten ville jag det i alla fall. Bli blyg. Fast jag blev aldrig det. Men jag börjar tycka att det är bra.
Jag är ganska bra på att vara trevlig också, om jag bara vill tillräckligt mycket. Men bara om folk står ut med att jag inte läst regelhäftet.
Straight edge vore bra också.
Idag blev jag halvdissad av en mycket fin pojk. Typiskt. Vi hade visserligen aldrig någonsin, änns lite, funkat ihop... Han var snyggare än någonsin idag. Självklart.
Jag kanske fuckar upp allt nu, det gör jag ju nästan jämt, men
jag börjar nästan tro att jag är kär.
Fast, nej.
Ikväll har jag lockar, och alla barer är öppna. Men vi är här nu, och jag längtar. Efter något annat. Efter Lovina. Efter frihetsdag.
Fler nätter på en soffa i Uppsala studentvardagsrum. Vaknade, övertygad om att det var morgon, mitt i natten av Boo, Nezumi och Fisk. Någon av dem hade fått för sig att det var krafsdags. Men de är i övrigt aldeles exemplariska ökenråttor.
Just nu sitter jag på en bohemfest i Uppsala helgsysselsättning. Alldeles terrifikt. Alla utklädda. Jag är djup och svår ikväll.
Kulturresa i Stockholm, och jag vill stå på scen- måste stå på scen, alltid. Brandmannayrket dum idé, jag måste, måste, måste leva scenlivet. Jag kan jobba med att riva biljetter eller städa logerna om det är så.
Carl dödade en spindel och jag bröt ihop. Jag förstår inte mig själv, jag antar att det kommer med åren. Mognad skall tydligen vara något att sträva efter. Det var inte sömnen den här gången, utan annat. jag vet inte. Varför måste förresten djur dö? Idag, på tvåans buss mot Flogsta, bestämde jag mig för att sluta äta fisk. Det är nog nu. Nu är det nog.
Jag fick trösta någon som på fyllan berättade att han tycker att jag är grym. Han var fylledepp, och jag var ledsen. Jätteledsen. Jag har aldrig blivit så bra tröstad i hela mitt liv. ELOGE.
Få saker är så fina, som pojkar med attityd som gråter. Uttsläppnad. Äntligenskönhet. Ångestsläppning.
Det är så mycket man vill göra, och inget känns omöjligt nu. Det borde vara dramaten v, 45. Det finns så många man vill känna, men hindras av attityd, blyghet och okunskap. Det finns till exempel folk, som bor i vackra städer, som jag inte vågar lära känna. Fast jag vill. Fast jag tycker massa om dem. Inte för att de heller tar några steg i den bekantskapen, och jag hatar lågstatus. När man känner sig liten. Jag är väl blyg.
När jag var liten ville jag det i alla fall. Bli blyg. Fast jag blev aldrig det. Men jag börjar tycka att det är bra.
Jag är ganska bra på att vara trevlig också, om jag bara vill tillräckligt mycket. Men bara om folk står ut med att jag inte läst regelhäftet.
Straight edge vore bra också.
Idag blev jag halvdissad av en mycket fin pojk. Typiskt. Vi hade visserligen aldrig någonsin, änns lite, funkat ihop... Han var snyggare än någonsin idag. Självklart.
Jag kanske fuckar upp allt nu, det gör jag ju nästan jämt, men
jag börjar nästan tro att jag är kär.
Fast, nej.
Ikväll har jag lockar, och alla barer är öppna. Men vi är här nu, och jag längtar. Efter något annat. Efter Lovina. Efter frihetsdag.
Onsdag i sängen
Idag blev min chef arg på mig för att jag sjukanmälde mig. Trots att jag ringde en timme innan jag skulle börja jobba. Jag har haft dåligt samvete hela dan, och har framför allt inte vågat gå ut, även om jag mådde bättre på eftermiddagen. Sjukt jobbigt.
Jag blev sexuellt trakasserad på internet igår. Det är med stor respekt (på det negativa sättet) jag loggade in på samma community idag. Det enda som hade hänt var at personen hade blockat mig för att jag anmälde honom. Heja. Varför går allt så fel? Jag har ångest, och biter på naglarna. Jag borde duscha, jag borde sova, jag borde plugga, jag borde börja läsa, jag borde fixa min lajvkostym jag borde skriva melodier till mina senaste två låtar, jag borde... När blev allt jag tycker om till en börda?
Jag har i alla fall stickat lite, för första gången på många år, tagit mått på mitt rum så att jag kan köpa färg imorgon, och skrivit brev. Heja mig, jag gör äntligen saker jag skjutit på i evigheter. Jag förvandlar min ångest till kreativitet. Det funkar inte.
På fredag skall jag spela på kakstormen i Alingsås. Gratis inträde! Det blir en hel del nya låtar som jag inte spelat på scen förut, och en upphottad version av Bottom of the ocean (för den lilla skara människor som var där när den spelades på scen). Vore kul om du kom. :)
247 dagar kvar till studenten. Imorgon skall jag träffa Henrike.
Håll om mig
bara en natt
och en till
sedan kastas vi in i gröna bergshissningar
Älskar, förlåt, tycker du om mig då?
Jag blev sexuellt trakasserad på internet igår. Det är med stor respekt (på det negativa sättet) jag loggade in på samma community idag. Det enda som hade hänt var at personen hade blockat mig för att jag anmälde honom. Heja. Varför går allt så fel? Jag har ångest, och biter på naglarna. Jag borde duscha, jag borde sova, jag borde plugga, jag borde börja läsa, jag borde fixa min lajvkostym jag borde skriva melodier till mina senaste två låtar, jag borde... När blev allt jag tycker om till en börda?
Jag har i alla fall stickat lite, för första gången på många år, tagit mått på mitt rum så att jag kan köpa färg imorgon, och skrivit brev. Heja mig, jag gör äntligen saker jag skjutit på i evigheter. Jag förvandlar min ångest till kreativitet. Det funkar inte.
På fredag skall jag spela på kakstormen i Alingsås. Gratis inträde! Det blir en hel del nya låtar som jag inte spelat på scen förut, och en upphottad version av Bottom of the ocean (för den lilla skara människor som var där när den spelades på scen). Vore kul om du kom. :)
247 dagar kvar till studenten. Imorgon skall jag träffa Henrike.
Håll om mig
bara en natt
och en till
sedan kastas vi in i gröna bergshissningar
Älskar, förlåt, tycker du om mig då?
Nattblogg... Som vanligt...
Höstlöv är väldigt fina. Jag har förut varit för blind av min egen mörkerrädsla för att se det, men det är de, och höst är fint. Jag går med skräckblandad förtjusning mot ännu en vinter. Jag spelar covvers på The Corallåtar jag lyssnade på i högstadiet, jag tittar drömmande på Kelly som står lutad mot min vägg, och på bilder av den riktiga Kelly Clark på typ... Google? Jag tittar ut genom fönstret för att analysera hur mycket mörkare det är varje morgon, och är livrädd för dedär dagarna när det kommer att vara mörkt vid fem.
Idag är det 254 dagar kvar till studenten, och för var dag som går kommer jag på fler ämnen jag kan acceptera att inte ha så högt betyg i. Allt med vetskapen om att jag egentligen inte pallar det här.
Jag har i veckan kommit till insikten om att "det här" inte är ett ord.
Idag var mina ungdomar de bästa ungdomarna i världen. Förresten, det var de nog redan innan. Nu vet ni: Mina ungdomar är bäst i världen. Du har inte en chans emot dem. Sanning på det.
Jag orkar inte rätta mina grammatikfel i det här inlägget. Börja oroa er nu.
Idag är det 254 dagar kvar till studenten, och för var dag som går kommer jag på fler ämnen jag kan acceptera att inte ha så högt betyg i. Allt med vetskapen om att jag egentligen inte pallar det här.
Jag har i veckan kommit till insikten om att "det här" inte är ett ord.
Idag var mina ungdomar de bästa ungdomarna i världen. Förresten, det var de nog redan innan. Nu vet ni: Mina ungdomar är bäst i världen. Du har inte en chans emot dem. Sanning på det.
Jag orkar inte rätta mina grammatikfel i det här inlägget. Börja oroa er nu.
Foto: Ida Svensson
JAG REAR UT MIN SJÄL (Allt skall bort!)
Igår skrev jag nätan en låt.
Idag kom jag ihåg hur mycket jag älskar klassisk musik. Som en borttappad del av mig
Imorgon måste jag veta massa saker.
Men Bob Hund har återförenats! (ord inte nödvändiga.)
Jag är helt övertygad om att beslutsångest kan göra en människa olycklig. Kan vara en förklaring till Sydafrikanernas "Hej vi är lyckligast i världen" grej kanske. Vad vet jag.
Nu borde jag läsa manus
Jag hatar borden...
Jag har fått en nyckel till elevrådsrummet idag. Därinne finns bäddsoffa. Vi har den mest som säng. Fräch säng. Skön säng. Bra säng. Jag är trött. Bra kombination. När jag hämtade nyckeln hos vaktmästaren (Sune kan nog bli världsmästare i vaktmästeri) så gav han mig en stor påse marchmallows. Han hade paxat den till mig. Jag blev glad. Jag är visst ett barn.
I elevrådsrummet ligger massvis med påsar med studentkläder som folk inte hämtat ut. Helt oanvända. En tjej har inte hämtat ut sin studentmössa. Som spår av osagt från förr. Människor som levt tre år av sina liv genom skolan, kämpat för att komma upp på morgonen, pluggat halva nätterna för att äntligen någon gång kanske få detdär MVGt i retorik, är numera bara bokstäver. En beställningsorder på lite underkläder, ett kvarglömt champangeglas, ett namn på en mössa...
Vi skall på opera med skolan i Januari. Så det finns saker att se fram emot i skolan trots allt. Undrar om de planerar allt kul i trean medvetet...
Nu skall jag dricka varm oboy. Kanske vet du vad jag menar då, kanske inte. Oavsett vad, kom hit,
Gör mig sällskap
i denna vackra lögn som håller så hårt om mig
staden och stjärnorna
mot tystnaden i mig
mot tystnaden
i mig
(Jonathan Johansson)
(Och dethär är för dig: It´s a surprise coming in...)
Idag kom jag ihåg hur mycket jag älskar klassisk musik. Som en borttappad del av mig
Imorgon måste jag veta massa saker.
Men Bob Hund har återförenats! (ord inte nödvändiga.)
Jag är helt övertygad om att beslutsångest kan göra en människa olycklig. Kan vara en förklaring till Sydafrikanernas "Hej vi är lyckligast i världen" grej kanske. Vad vet jag.
Nu borde jag läsa manus
Jag hatar borden...
Jag har fått en nyckel till elevrådsrummet idag. Därinne finns bäddsoffa. Vi har den mest som säng. Fräch säng. Skön säng. Bra säng. Jag är trött. Bra kombination. När jag hämtade nyckeln hos vaktmästaren (Sune kan nog bli världsmästare i vaktmästeri) så gav han mig en stor påse marchmallows. Han hade paxat den till mig. Jag blev glad. Jag är visst ett barn.
I elevrådsrummet ligger massvis med påsar med studentkläder som folk inte hämtat ut. Helt oanvända. En tjej har inte hämtat ut sin studentmössa. Som spår av osagt från förr. Människor som levt tre år av sina liv genom skolan, kämpat för att komma upp på morgonen, pluggat halva nätterna för att äntligen någon gång kanske få detdär MVGt i retorik, är numera bara bokstäver. En beställningsorder på lite underkläder, ett kvarglömt champangeglas, ett namn på en mössa...
Vi skall på opera med skolan i Januari. Så det finns saker att se fram emot i skolan trots allt. Undrar om de planerar allt kul i trean medvetet...
Nu skall jag dricka varm oboy. Kanske vet du vad jag menar då, kanske inte. Oavsett vad, kom hit,
Gör mig sällskap
i denna vackra lögn som håller så hårt om mig
staden och stjärnorna
mot tystnaden i mig
mot tystnaden
i mig
(Jonathan Johansson)
(Och dethär är för dig: It´s a surprise coming in...)
vardag?
Okej, idag har jag kammat håret, haft matchande strumpor och druckit earl greyte och uppskattat det. Vuxenpoäng på det kanske?
I övrigt har jag fått en dator av min mors jobb (de skulle "göra sig av med den"...) och inte lyckats starta den. Röv.
Jag är på vinterhumör.
Har som en sommarlovsdeppression.
Jag förstår ingenting.
Är uppriktigt livrädd för att börja skolan igen
Borde kanske ta ett friår, en paus, men är ju mitt i sluttampen, det vore fegt
Jag orkar inte
Idag drack jag te
som för att trösta
så gör jag bara på vintern
Jag hatar vintern
JAG BEHÖVER FYSISK NÄRHET,
KOM HIT!
Nu blir bra.
("I'm sad"
("I know"))
I övrigt har jag fått en dator av min mors jobb (de skulle "göra sig av med den"...) och inte lyckats starta den. Röv.
Jag är på vinterhumör.
Har som en sommarlovsdeppression.
Jag förstår ingenting.
Är uppriktigt livrädd för att börja skolan igen
Borde kanske ta ett friår, en paus, men är ju mitt i sluttampen, det vore fegt
Jag orkar inte
Idag drack jag te
som för att trösta
så gör jag bara på vintern
Jag hatar vintern
JAG BEHÖVER FYSISK NÄRHET,
KOM HIT!
Nu blir bra.
("I'm sad"
("I know"))
MITT LIV ÄR URVRIDEN POESI
Sanningen är att du var svart på grått och det stämmer
nästan
Jag ska inte säga att det gör ont, för smärta är... Annorlunda
och jag måste ha glömt
ögonfärg och glåpnedsättningar
Jag minns din ohyffs, din
mellan raderna suckande oförståning
att du inte visste vart du skulle ta vägen
Tidvis har väl sorgerna lugnat ner sig
nästan
Jag ska inte säga att det gör ont, för smärta är... Annorlunda
och jag måste ha glömt
ögonfärg och glåpnedsättningar
Jag minns din ohyffs, din
mellan raderna suckande oförståning
att du inte visste vart du skulle ta vägen
Tidvis har väl sorgerna lugnat ner sig
Jag eldar brofästen
Jag eldar brofästen
Det är ingen idé
Ingen ork, ingen vilja
Ambitionen är död
När jag är 40 och är halvlyckligt gift
kommer jag i alla fall kunna tänka att
it was just imagination
JAG FIXAR INTE ENSAMHETEN
jag är inte så stark
alls egentligen
jag är tyst och blyg innerst inne,
men det är jag för blyg för att visa
Kan inte reglerna i spelet
men du får gärna komma hit
Jag har i alla fall fått jobb
Stockholm
Imorse vaknade jag tio i åtta, helt av mig själv utan väckarklocka. Min kropp tyckte att jag hade sovit färdigt nu. Egentligen börjar inte jag förrän kvart över tio idag, för vår retorik är inställd (PRIS SKE GUD!!). Det var ganska skönt att ha sådär vansinnigt mycket för mycket tid på morgonen. Man kan ju ta det jättelugnt! Jag hamnade här, och övade lite musik, och allt möjligt..
Halv tre idag går mitt tåg till Stockholm. Jag skall dit för att hälsa på min vän, och camelotkompis (hoho, fult begrepp!) Teresa. Vi skall spela massa musik, det skall bli kul. Inte nog med att jag älskar Stockholm! Vill man föresten höra hennes musik, för den är väldigt bra, så har hon myspace: http://www.myspace.com/teresaaxner
Nästa fredag kl 18.30 (kanske tidigare, vem vet?) står jag på fabrikens scen igen! Vårstormen, en tvådagarsfestival, anordnas för första gången. Det är billigt (40 kr eller nåt sånt), kom och titta!
Dagens grej: Uttrycket "turturduvor" - Är inte det en fantastiskt roligt och ologiskt begrepp?
Åh, någon har köpt hem min favoritmüsli! Puss och kraaaam!
Halv tre idag går mitt tåg till Stockholm. Jag skall dit för att hälsa på min vän, och camelotkompis (hoho, fult begrepp!) Teresa. Vi skall spela massa musik, det skall bli kul. Inte nog med att jag älskar Stockholm! Vill man föresten höra hennes musik, för den är väldigt bra, så har hon myspace: http://www.myspace.com/teresaaxner
Nästa fredag kl 18.30 (kanske tidigare, vem vet?) står jag på fabrikens scen igen! Vårstormen, en tvådagarsfestival, anordnas för första gången. Det är billigt (40 kr eller nåt sånt), kom och titta!
Dagens grej: Uttrycket "turturduvor" - Är inte det en fantastiskt roligt och ologiskt begrepp?
Åh, någon har köpt hem min favoritmüsli! Puss och kraaaam!
Tid
Tid, tid
allt skall bli som då
min frusna hand i fickan
Språk
jag kräver inget språk
jag vrider mig på nålar
Jag hade en helt perfekt morgon. Jag vaknade med en fantastisk känsla, tittade ut genom fönstret- fint väder. Kände mig för en gångs skull helt utvilad. Kom till skolan och kände att idag! Idag skall jag inte deppa ner mig i att jag är sen. Idag får ett undantagstillstånd, idag skall jag inte vara sur arg ledsen eller änns otrevlig för att jag hatar min egen skröplighet.
Det finns två praktiska saker jag inte klarar av i mitt liv. Det ena är att skriva, det andra är att komma i tid.
Det första jag möter när jag kommer till skolan, för första gången glad, trots min sena ankomst, är en hel klass sura blickar, himlande ögon, arga, förbannande, inte änns hälsande godmorgon, inte minsta nick.
Det andra jag möter är min engelskalärare, som jag egentligen hatälskar, men idag var en sådan dag som jag uppenbarligen så att säga inte älskade honom. Han vet exakt vilka tår han skall trampa på, och när han hittat dem, så trampar han inte- han kör med ångvält rakt över.
Jag vet att jag är sen. Tro mig, jag vet! Men tyvärr tror ingen mig. Tyvärr vet alla andra bättre än mig sälv hur jag skall göra för att bättra mig, för att bli en bra människa, för att komma i tid, trots att jag redan provat alla dedär metoderna minst tre gånger innan du änns kom med förslaget, och jag vet! Att jag är totalt värdelös, helt körd, att jag, som Håkan Kumler sa, aldrig kommer att kunna sköta ett riktigt jobb! vad händer om man inte kan behålla sitt jobb, och måste få socialbidrag, men är för sen till a-kassan, och inte får något socialbidrag? Vad händer om man blir sen till sitt eget bröllop, eller till alla sina jobbintervjuver eller skitsamma! Jag har alltid trott att jag också skall fixa det, men när alla andra tvivlar på mig, hur skall jag kunna tro minsta lilla på mig själv? När ingen tror att jag skall fixa det, hur skall jag kunna ha minsta lilla gnutta framtidshopp?
Jag vill inte reta upp någon, jag vill bara få det ur mig (förlåt)
allt skall bli som då
min frusna hand i fickan
Språk
jag kräver inget språk
jag vrider mig på nålar
Jag hade en helt perfekt morgon. Jag vaknade med en fantastisk känsla, tittade ut genom fönstret- fint väder. Kände mig för en gångs skull helt utvilad. Kom till skolan och kände att idag! Idag skall jag inte deppa ner mig i att jag är sen. Idag får ett undantagstillstånd, idag skall jag inte vara sur arg ledsen eller änns otrevlig för att jag hatar min egen skröplighet.
Det finns två praktiska saker jag inte klarar av i mitt liv. Det ena är att skriva, det andra är att komma i tid.
Det första jag möter när jag kommer till skolan, för första gången glad, trots min sena ankomst, är en hel klass sura blickar, himlande ögon, arga, förbannande, inte änns hälsande godmorgon, inte minsta nick.
Det andra jag möter är min engelskalärare, som jag egentligen hatälskar, men idag var en sådan dag som jag uppenbarligen så att säga inte älskade honom. Han vet exakt vilka tår han skall trampa på, och när han hittat dem, så trampar han inte- han kör med ångvält rakt över.
Jag vet att jag är sen. Tro mig, jag vet! Men tyvärr tror ingen mig. Tyvärr vet alla andra bättre än mig sälv hur jag skall göra för att bättra mig, för att bli en bra människa, för att komma i tid, trots att jag redan provat alla dedär metoderna minst tre gånger innan du änns kom med förslaget, och jag vet! Att jag är totalt värdelös, helt körd, att jag, som Håkan Kumler sa, aldrig kommer att kunna sköta ett riktigt jobb! vad händer om man inte kan behålla sitt jobb, och måste få socialbidrag, men är för sen till a-kassan, och inte får något socialbidrag? Vad händer om man blir sen till sitt eget bröllop, eller till alla sina jobbintervjuver eller skitsamma! Jag har alltid trott att jag också skall fixa det, men när alla andra tvivlar på mig, hur skall jag kunna tro minsta lilla på mig själv? När ingen tror att jag skall fixa det, hur skall jag kunna ha minsta lilla gnutta framtidshopp?
Jag vill inte reta upp någon, jag vill bara få det ur mig (förlåt)
Tell me that you´ll open your eyes
Mitt totalfärska nybrygda kaffe är det mesta perfekta kaffet jag någonsin har bryggt. Trots att jag varit inne hela dagen, trots det fina vädret och trots min skateboardabstinens är jag ganska lycklig. Jag har en ny favoritlåt. Snow Patrol- Open Your Eyes. Kärlek-i-vardagen - vardagskärlek-med-kaffekopp - vad-vet-jag-?
I övrigt har min musik blivit mycket bredare. Extremt mycket bredare sedan i högstadiet om inte annat. Det slog mig när det var en (visserligen totalt urbotat dålig) rapare på skatelägret i helgen. Jag gillar massa mer musik. Jag minns en tid då jag helt seriöst inte kunde lyssna på hip-hop. Det gick inte alls, jag avskydde det! Och nu lyssnar jag på åtminstone tre band relativt aktivt. Galet. Liksom Reagge och klassiskt och ja... Inte dansband- än... :P
Idag blev jag vald till Vice ordförande i Elevrådet. Lite stolt, lite besviken, lite grinig dag idag. Men det tog sig.
På fredag skall jag till Stockholm över helgen. Vi skall spela in, och spela massa musik, och det skall bli grymt kul! Jag älskar Stockholm! (Carl-Philip?! Var är Carl-Philip?!)
Elin är i Berlin och jag saknar henne som en ko saknar sitt gräs. (skillnaden mellan mig och det är att när kon saknar gräset, så spyr hon upp det. Sju gånger dessutom.)
Föresten! Ny Headline! Vad tycks?
Edit: Förlåt för att jag är så sjukt virrig och osammanhängande. Skäms!
I övrigt har min musik blivit mycket bredare. Extremt mycket bredare sedan i högstadiet om inte annat. Det slog mig när det var en (visserligen totalt urbotat dålig) rapare på skatelägret i helgen. Jag gillar massa mer musik. Jag minns en tid då jag helt seriöst inte kunde lyssna på hip-hop. Det gick inte alls, jag avskydde det! Och nu lyssnar jag på åtminstone tre band relativt aktivt. Galet. Liksom Reagge och klassiskt och ja... Inte dansband- än... :P
Idag blev jag vald till Vice ordförande i Elevrådet. Lite stolt, lite besviken, lite grinig dag idag. Men det tog sig.
På fredag skall jag till Stockholm över helgen. Vi skall spela in, och spela massa musik, och det skall bli grymt kul! Jag älskar Stockholm! (Carl-Philip?! Var är Carl-Philip?!)
Elin är i Berlin och jag saknar henne som en ko saknar sitt gräs. (skillnaden mellan mig och det är att när kon saknar gräset, så spyr hon upp det. Sju gånger dessutom.)
Föresten! Ny Headline! Vad tycks?
Edit: Förlåt för att jag är så sjukt virrig och osammanhängande. Skäms!
Frustration
Har suttit inne i massa timmar, trots perfekt skateboardväder (läs fint väder), och pluggat körkortsteori, imån kommer jag vara tvungen att sitta inne på teorilektion i två timmar, sedan eventuellt gå på en plåtning (hoho någon vill plåta mig för min musik! ) eller/och plugga svenska, på onsdag skall jag sitta inne ännu mer och plugga matte och på torsdag skall jag plugga retorik. JAG VILL UT OCH ÅKA SKATEBOARD! jag är så sjuuukt pepp, men har inte tid!
I lördags var jag med i mitt livs första skejttävling. Jag är skitdålig, och åkte ut i kvalet och suger hårdast av alla. Men det gjorde inte det minsta, för jag älskar det med hela kroppen! Efteråt hade jag sån träningsverk att jag blev helt matt, och var tvungen att använda typ salva och grejer, men det var så värt det! (Förövrigt så typiskt mig, att bestämma mig för att satsa, och sedan satsa tills jag blir blå.)
En annan grej är att jag deklarerade igår.
I lördags var jag med i mitt livs första skejttävling. Jag är skitdålig, och åkte ut i kvalet och suger hårdast av alla. Men det gjorde inte det minsta, för jag älskar det med hela kroppen! Efteråt hade jag sån träningsverk att jag blev helt matt, och var tvungen att använda typ salva och grejer, men det var så värt det! (Förövrigt så typiskt mig, att bestämma mig för att satsa, och sedan satsa tills jag blir blå.)
En annan grej är att jag deklarerade igår.
Design
Woho, ny design på bloggen! Skall försöka förstå mig på hur man lägger upp en personlig headline eller vad et nu heter. En såndär rackarns bild alltså.. hmmhmmhmm...
Insikt
Tusen avtryck i den grå trottoaren vi har
ett revir att bevaka
Att inte förstå att man inte får göra så.
(attjaginteförstårattjagintefårgöraså)
men så en dag kom döden och hälsade på.
Fast det var längesedan nu.
Längesedan alkohol
längesedan rymma från ösregn under mantel in under slottsruiner som var stängda för natten
och vi berättade det aldrig för någon
Det var väl lite för skört, lite för fint, lite för fel
för att det någonsin skulle bli något.
Det är ett halvår sedan. Det är mer än ett halvår sedan. igår började jag tänka på din tobak och ditt aldeles för långa hår. och jag kom på att det är över nu. Att jag inte tänker på dig längre. Jag kom till en kulmen i förrgår. Jag förlorade, men det gjorde ingenting. Egentligen var allt mycket mer annorlunda på högstadiet, egentlgien hittade jag inte mig själv förrns dendär sommaren. Den där sommaren..
Igår skrev jag en låt. en åtta minuter lång låt. Om att det faktiskt inte gör ont.
ett revir att bevaka
Att inte förstå att man inte får göra så.
(attjaginteförstårattjagintefårgöraså)
men så en dag kom döden och hälsade på.
Fast det var längesedan nu.
Längesedan alkohol
längesedan rymma från ösregn under mantel in under slottsruiner som var stängda för natten
och vi berättade det aldrig för någon
Det var väl lite för skört, lite för fint, lite för fel
för att det någonsin skulle bli något.
Det är ett halvår sedan. Det är mer än ett halvår sedan. igår började jag tänka på din tobak och ditt aldeles för långa hår. och jag kom på att det är över nu. Att jag inte tänker på dig längre. Jag kom till en kulmen i förrgår. Jag förlorade, men det gjorde ingenting. Egentligen var allt mycket mer annorlunda på högstadiet, egentlgien hittade jag inte mig själv förrns dendär sommaren. Den där sommaren..
Igår skrev jag en låt. en åtta minuter lång låt. Om att det faktiskt inte gör ont.
SKU, sommaren och spisen
På distriktsårmötet i söndags (det i Skövde som jag aldrig slutar tjata om :P ) hände det lite saker.
Christian, vår eminente styrelseledamot i Alingsås, blev inte invald i distriktsstyrelsen. På gott och ont kan man kanske tycka. Han är fin han, men hans fotboll har gått före styrelsemöterna i år -inte bra. Däremot är han trevlig och bra skit -bra. (:
Jag, tillsammans med fyra andra, blev vald till att representera Skara distrikt i Lilla årsmötet i Rättvik. Wohoo! Fett glad, fett stolt! (:
Och trettioårsgränsen gick åt stöpet. Eller ja, mer eller mindre åt stöpet. Folk i regel i Skara, är så tjurskalliga att de struntar i att det faktiskt var ett demokratiskt beslut att vi skall ha en trettioårsgräns i Svenska kyrkans unga.
Det bestämdes att vi skall anta den stadgan (annars blir vi uteslutna ur hela förbundet), men att vi skall lägga till att vuxenmedlemmar skall ha rösträtt i vårt distrikt. Jag blir så trött. Är vi verkligen så rädda för att släppa taget? Okej, de som startade upp Svenska kyrkans unga har blivit vuxna nu, men seriöst, det är fortfarande Svenska kyrkans UNGA vi pratar om. Vi kan inte klammra oss fast vid samma medlemmar för alltid. Förr eller senare kommer de att försvinna vare sig vi vill eller inte. Vi har tagit ett beslut att man skall vara under trettio för att vara medlem, då tycker jag att vi skall rätta oss efter det. Annars blir det ju anarki, om alla bara gör som de vill, och skiter i de gemensamma besluten. Suck. Lång och invecklad debatt, och det är klart att folk skall få ha sina åsikter. Tydligen höll dock inte alla med mig om det. Om man tänker på alla de blickar och suckanden jag fick fårn vissa av dem som inte håller med mig. Sriöst, har vi inte kommit förbi detdär än?! Jag trodde det räckte med alla de härskartekniker som tillämpades av vissa, just det, vuxenmedlemmar förra året, måste vi fortsätta köra fult spel?
Jag var faktiskt väldigt bitter på vägen hem därifrån. Men jag skall försöka rätta mig efter beslutet. Kan jag inte det så får jag byta distrikt. Vilket leder mig in på nästa sak. Jag tror att jag skall hoppa av nästa år. Flytta lokalavdelning. Inte sitta i styrelsen längere i Alingsås, utan att byta till Camelot lokalavdelning. Det gör mitt samvete rättvisa, och det sätter mer glöd i mina amitioner. Jag är ivrig! jag vill förändra världen, och nånstans ska man väl börja!
Från fredag till Lördag var jag på konfaläger. Träffade de konfirmander jag skall jobba med i tre veckor i sommar. Vilket gäng! De är helt fantastiska! Dethär kommer att bli det grymmaste konfalägret på länge! Vi kommer att ha så galet roligt!
Det känns som att sommarplanerna börjar styra upp sig något. Jag ska inte säga att jag har varit orolig, men jag har varit rastlös på världen aldeles för länge nu. Jag måste hita på någon nytt, något som jag inte gör varje år. jag vill åka på festival. Det har jag bara gjort en gång, och den räknas knappt. Frizon är kul, men inte som alla andra festivaler kan jag tänka mig. Och så vill jag klättra berg. Massa massa massa berg. Jag vill ta en klätterkurs så att jag kan ge mig ut själv med Isabell, för det vore fint. Jag och isabell och så behöver vi inte ha med massa instruktörer. Och med körkortet som jag tänkte klara innan sommarn så kan vi ju åka iväg och klättra på andra ställen. Heja världen!
Bergsklättring i Aspen, 2006
Sedan kommer vi till dilemmat: Visby krockar med Frizon, och frizon är ball i år. Visby ser halvkört ut, vi har inget boende, Elin är inte så pepp, ingen av oss vill bo i tält. Möjligen paviljong. Det ser något mörkt ut... På frizon behöver man inte ha en massa medeltisdkläder med sig att vara rädd om, och som inte får ligga på marken eller så. Det är ju liksom askalas, för då kan man bo i tält... Hmmhmm.. men vem skulle jag åka till Frizon med? Och i år kommer Jars of Clay till Gullbranna. Vette sjutton hur jag skulle komma till Gullbranna, men Jars of Clay- I Sverige! Det vore helt sjukt! Jag har gillat dem sen jag gick i sexan, och har fortfarande inte sett dem... Illa illa...
jag borde åka till Roskilde eller nåt. Eller åtminstone Arvika. Vem följer med mig? (:
Förövrigt har jag precis plockat isär spisen i massa delar och skruvat och gjort rent och haft mig. Sen skruvade jag ihop den igen. Det var kul. jag är fett händig. Gift dig med mig! Haha, nu ska jag baka bröd. jag är på gång idag!
Som bara en sån sak, att jag har haft ute sir Henry (min diabolo) två gånger denhär veckan. och det går bra! Mer sånt!
Det är visst nån som är tillbaka
Christian, vår eminente styrelseledamot i Alingsås, blev inte invald i distriktsstyrelsen. På gott och ont kan man kanske tycka. Han är fin han, men hans fotboll har gått före styrelsemöterna i år -inte bra. Däremot är han trevlig och bra skit -bra. (:
Jag, tillsammans med fyra andra, blev vald till att representera Skara distrikt i Lilla årsmötet i Rättvik. Wohoo! Fett glad, fett stolt! (:
Och trettioårsgränsen gick åt stöpet. Eller ja, mer eller mindre åt stöpet. Folk i regel i Skara, är så tjurskalliga att de struntar i att det faktiskt var ett demokratiskt beslut att vi skall ha en trettioårsgräns i Svenska kyrkans unga.
Det bestämdes att vi skall anta den stadgan (annars blir vi uteslutna ur hela förbundet), men att vi skall lägga till att vuxenmedlemmar skall ha rösträtt i vårt distrikt. Jag blir så trött. Är vi verkligen så rädda för att släppa taget? Okej, de som startade upp Svenska kyrkans unga har blivit vuxna nu, men seriöst, det är fortfarande Svenska kyrkans UNGA vi pratar om. Vi kan inte klammra oss fast vid samma medlemmar för alltid. Förr eller senare kommer de att försvinna vare sig vi vill eller inte. Vi har tagit ett beslut att man skall vara under trettio för att vara medlem, då tycker jag att vi skall rätta oss efter det. Annars blir det ju anarki, om alla bara gör som de vill, och skiter i de gemensamma besluten. Suck. Lång och invecklad debatt, och det är klart att folk skall få ha sina åsikter. Tydligen höll dock inte alla med mig om det. Om man tänker på alla de blickar och suckanden jag fick fårn vissa av dem som inte håller med mig. Sriöst, har vi inte kommit förbi detdär än?! Jag trodde det räckte med alla de härskartekniker som tillämpades av vissa, just det, vuxenmedlemmar förra året, måste vi fortsätta köra fult spel?
Jag var faktiskt väldigt bitter på vägen hem därifrån. Men jag skall försöka rätta mig efter beslutet. Kan jag inte det så får jag byta distrikt. Vilket leder mig in på nästa sak. Jag tror att jag skall hoppa av nästa år. Flytta lokalavdelning. Inte sitta i styrelsen längere i Alingsås, utan att byta till Camelot lokalavdelning. Det gör mitt samvete rättvisa, och det sätter mer glöd i mina amitioner. Jag är ivrig! jag vill förändra världen, och nånstans ska man väl börja!
Från fredag till Lördag var jag på konfaläger. Träffade de konfirmander jag skall jobba med i tre veckor i sommar. Vilket gäng! De är helt fantastiska! Dethär kommer att bli det grymmaste konfalägret på länge! Vi kommer att ha så galet roligt!
Det känns som att sommarplanerna börjar styra upp sig något. Jag ska inte säga att jag har varit orolig, men jag har varit rastlös på världen aldeles för länge nu. Jag måste hita på någon nytt, något som jag inte gör varje år. jag vill åka på festival. Det har jag bara gjort en gång, och den räknas knappt. Frizon är kul, men inte som alla andra festivaler kan jag tänka mig. Och så vill jag klättra berg. Massa massa massa berg. Jag vill ta en klätterkurs så att jag kan ge mig ut själv med Isabell, för det vore fint. Jag och isabell och så behöver vi inte ha med massa instruktörer. Och med körkortet som jag tänkte klara innan sommarn så kan vi ju åka iväg och klättra på andra ställen. Heja världen!
Bergsklättring i Aspen, 2006
Sedan kommer vi till dilemmat: Visby krockar med Frizon, och frizon är ball i år. Visby ser halvkört ut, vi har inget boende, Elin är inte så pepp, ingen av oss vill bo i tält. Möjligen paviljong. Det ser något mörkt ut... På frizon behöver man inte ha en massa medeltisdkläder med sig att vara rädd om, och som inte får ligga på marken eller så. Det är ju liksom askalas, för då kan man bo i tält... Hmmhmm.. men vem skulle jag åka till Frizon med? Och i år kommer Jars of Clay till Gullbranna. Vette sjutton hur jag skulle komma till Gullbranna, men Jars of Clay- I Sverige! Det vore helt sjukt! Jag har gillat dem sen jag gick i sexan, och har fortfarande inte sett dem... Illa illa...
jag borde åka till Roskilde eller nåt. Eller åtminstone Arvika. Vem följer med mig? (:
Förövrigt har jag precis plockat isär spisen i massa delar och skruvat och gjort rent och haft mig. Sen skruvade jag ihop den igen. Det var kul. jag är fett händig. Gift dig med mig! Haha, nu ska jag baka bröd. jag är på gång idag!
Som bara en sån sak, att jag har haft ute sir Henry (min diabolo) två gånger denhär veckan. och det går bra! Mer sånt!
Det är visst nån som är tillbaka
