Korsstygn, pojkar, detektiver, och musik
I min ägo har jag endast ett stycke medeltida (1300-tal) underklänning. Den har, som sig bör, korsstygn broderade istället för vanliga maskinsydda sömmar. Efter en åtta dagars visit i Visby under medeltidsveckan, hinner den bli rätt, okejdå, väldigt skitig. Som sig bör, kan man ju tycka, då dom troligtvis inte hade tvättmaskin under medeltiden (antagligen, jag var aldrig med). När jag då kommer hem så kastar jag in min fina välbroderade underklänning, med bruna sömmar, i tvättmaskinen, och anar intet ont. Men ve och fasa, förskräckele och hemskheter, när jag tittar närmre på min finfina underklänning med bruna korsstygn på, så är de inte så bruna längre, utan har antagit den ytterst nutida färgen lila. Vad gör man liksom? Så här sitter jag med sju metertygåtgångsklänningen i armarna och försöker, stundom illvilligt, stundom hummande, sprätta bort lila sömmar, och sätta dit nya, fina bruna. Det blir askalas. Jag överväger att brodera nederkanten också. Grejen är att den är rätt vid, så det handlar väl om typ tre meters korsstygnande. Men det är rätt stimulerande.
Hur som helst så har jag en vision om att spela nån slags undersåte på lajvet, och i så fall kan jag ju knalla runt i endast underklänning. Då är det ju trevligt om den ser någorlunda respektabel ut. Jag kan ju använda överklänning vid banketten kring det runda bordet senare under lägret.
Så, nu har jag fått lite utlopp för mina nördfastoner. Tack för att du stod ut.
I skolan ska vi nu spela barnteater, och det är fantastiskt spännande. Halva klassen har fått för sig att vi ska spela hemsk barnteater, och andra halvan, med mig i spetsen, har fått för sig att vi ska spela något ytterst käckt och spännande och roligt och bra på alla sätt och vis. Nämligen mästerdetektiven Blomkvist. Detta är egentligen inte beslutat, och därför kommer jag säkert att bli både kölhalad, torterad, hängt, skinnflådd och dödad för dethär, men vad gör man inte för konsten...?
I min lilla fantasi får jag spela Eva-Lotta, och är lycklig och glad och alla småflickor tittar på mig och säger "ÅÅÅH" med en enda mun. Ungefär.
För övrigt kommer jag att falla bort från min insticksförälskelse som nu pågått i ungefär en vecka (hihi, är inte det lite pluttigulligt?) och falla tillbaka till ett visst förflutet. Det hela kommer att ske på onsdag, och det vet jag eftersom jag då kommer att träffa herr förflutet. Å andra sidan bekymrar det mig faktiskt inte särskillt mycket. Vi ska leva lajbans.
Imorgon är det Höststorm på Fabriken, och jag och Henrike ska se på Betrayed, och sedan ska jag och Jannicka, och övriga coola människor titta vidare på övriga coola band. Henrike skulle vidare.
Jag har fett dåligt samvete för att jag inte kan komma på hennes kalas på måndag, men jag hade bestämt dethär i juni. Hemska värld liksom.
Hur som helst så ska jag någon dag lära mig att skriva mindre flummiga blogginlägg. Nån gång... :P
Dagens låttips: Walk idiot walk - The Hives
Puss och kraaaaaam
Lucia?
Gaaah!
Dessutom försöker huvudarr till lajvet ge mig en roll, utan att jag får bestämma själv. Visst det är en fördel att bli delegerad en roll, men dom kunde ju förvarnat mig, och inte bara sagt "du ska vara hovdam". Kul roll föresten? NEJ!
Behärskning
Iförrgår natt låg jag flera timmar i sängen och skrev, varvat med sånnadär glada suckar som man avger ibland. Det blir väl så när man helt plötsligt upptäckt att någon är väldigt trevlig... -harkel-
Ibland
När du ler sådär som du gör
Måste jag slå bort blicken
av rädsla för att det ska synas i mitt ansikte
Hur fina dina smilgropar är
Tihi!
Jag gillar dendär kännslan man får när man liksom bara måste titta lite till...
Igår när du stod i ditt fönster
Var jag tvungen att vända
För att få åka förbi en gång till
För fler dikter, kolla in Anorak på sockerdricka. :)
EOSföreställningarna, A.K.A. v.43föreställningarna går apbra. Jag älskar min karraktär, och att få vara Harry Potter är ju lagom nördigt. Sedan att spela tant gör mig sådär lycklig i maaagen. :P
Sen att det finns en hel del himla trevliga musiker är ju verkligen inte fel heller. Lalala, tänk att få pussas i kulisserna som Johanna och Dennis gör, man blir ju helt varm innombords. Kärlek är bra grejer.
Nu ska jag tvätta av mig sminket så jag inte ser ut som en geisha. Föreställningar imorgon kl. 10 och 13. Välkomna! Gratis är gott!
Pöööss
Kyla
Det var en melankolisk morgon idag. Trots att jag till en början cyklade på en töntig sportcykel och lyssnade på hiphop. Det var sådär bitande kallt, och löven är ju sådär precis som dom ska vara när dom är som bäst. Kylan gjorde sitt, jag frös om händerna och burrade in hakan i sjalen jag hade kring halsen. För första gången någonsin tycker jag om hösten.
Att det sedan bara gick utför är ju en annan sak. Varför går jag teater? Vad gör jag här egentglien? Jag sitter i estethevisten och känner mig totalt missplacerad. Trots att min teaterlärare tog mig avsides i förrgår och berättade att hon tyckte att jag var duktig, och att jag har utvecklats, så känner jag att allt är så fel. Men vad gör man? Jag har inte varit så nära till tårar på många månader som jag var på musiklektionen imorse. Vi går ju teater, så vi kan inte sjunga. Det är nog bäst att vi bara får sjunga heltoner, så får musikerna sköta allt "svårt". Vi är tysta på de svåra partierna, så blir alla nöjda och glada. Det vore ju tråkigt om vi förstörde någonting.
Tack. Jag är beroende av musik, och ändå håller jag inte på med det som jag borde. Seriöst, varför bytte jag från Göteborgs strängaste musiklinje?
Fast jag vet ju att jag har svaret:
-För att det var Göteborgs strängaste musiklinje.
I Söndags skrev jag igen. Det är i alla fall något. På senare tiden har det inte änns blivit poesi. Men jag skrev fantasy, och kände att nu, nu är jag snart tillräckligt pepp för att lajva igen.
Längtan bor i mina steg...
