Anorak

Satyrer vände hem från fläkt och fart, det var lugnt och tyst men knappast underbart
För är man trött på ensamhet har tystnad mist sin dignitet nu var vi två men ensamheten smög
sig på

Det blev en sekund av enighet och en sekund av osynliga tårar
I dionysos dissonans, en sekund var klarsynt och jag förstod att jag var en av tusen dårar
Som hoppas harmoni och tolerans, men letar så febrilt i älvors dans
Så jag gick hem så konsekvent till mig och mina instrument, och sagan fick det slut den skulle ha

Det var sommar och du skulle härifrån
Jag såg bjälken i mitt öga men sån insikt hjälper föga
Då vill man skrika "börja om och stanna kvar" men vem hör en sådan sliten kommentar...
Inget svar

---

..."börja om och stanna kvar", men du skulle inte höra.

Du ska härifrån..!

Snart kommer man inte kunna hoppa på vår studsmatta längre, för det regnar för mycket. Det är synd, för den är trevlig. Dessutom är den riktigt askalas när man har massa spring i benen, som jag tex har just nu. :P
Hösten är på språng, och det känns i både kläderna, vädret, skolan, musiken och tillockmed maten jag lagar. [På tal om tillockmed; Hur stavas det egentligen?] Men jag ser faktiskt fram emot hösten denhär gången. Det ska bli mysigt, och faktiskt väldigt roligt att få njuta av den. Att äntligen kunna njuta av hösten för första gången.

Mamma och Pappa ska åka till den lilla byn Horda, där min mor växte upp, för att fira en vän till henne som fyller 50 imorgon. Det betyder att jag och mina fina brodrar bli ensamma hemma, och det kommer att bli SÅ skönt. Jag ska baka bröd, och funderar på eventuellt morotssoppa till middag [haha, jag förbereder maten för morgonen, är inte det vuxenpoäng eller vad?]. Elin är på Åhterträff på Åh, och det är riktigt synd. Jag borde tillbringa hela helgen med att plugga filosofihemtenta, och inför svenskaprovet jag ska ha på tisdag, men känner jag mig själv rätt så kommer det att sluta med att jag antingen:
A: Tittar på den sista TVn, eftersom nätet stängs ner på söndag, och vi har ingen ersättningsboxer/parabol (vilket roar mig)
eller
B: Läser vidare på bokserien jag håller på med. Den är ju så sjukt bra! Dessutom har jag en bok i Svenskan att läsa ut till den 10 Oktober (Jack- Ulf Lundell!), och en engelskabok att läsa ut. Jag älskar det!

---

I veckan har jag kommit fram till att jag är aldeles för rastlös för att jobba som lärare. Jag måste få stå på scen. Det bara är så. Det är ju det enda jag brinner för som man faktiskt kan jobba med. Sen om jag ska jobba som regissör, skådis eller random musikjobb det är en annan fråga. Men nu tar vi en sak i taget. Jag vill in på scenskolan. Och jag gillar att jag har så mycket drömmar nu för tiden!
Till i stort sett alla olika teater/film sökningar behöver man bilder på sig själv, och det letar jag efter som rumpa. Världens sysselsättning har det blivit. Jag har hittat ett par-tre stycken i folks bilddagböcker och sånt, som ger en rättvis bild av mig, men ack vad kräsen man är när det gäller sånt! Här är en i alla fall:




Jag skulle i sanning behöva fixa lite i photoshop, men förstår jag mig på det programmet? Nej. (Dagens i-landsproblem! Hjälp, någon?!)


Nej, nu ska jag ner och diska!
Ha en god natt!

Igår, efter 11 års väntan, tog min bror för första gången i ost. Det var ett stort ögonblick, jo alvarligt. Det tar sig. Fobiträning gör susen! :)

Den 28 oktober ska jag, Bell, och numera 17 år gamla Ida, på Lars Winnerbäck i Lisebergshallen. Det ska bli grymt kul!
När vi var på västgötaresa med esteterna igår träffade jag, Ankan och Bell faktiskt violonisten. Han var grymt duktig! Inte för att jag har nån koll på fioler, men ändåå..

---

Idag var jag och Elin på den utomordentliga second hand-affären Vinden. Det var trevligt som sjutton, jag hittade ett bälte till min medeltidsutstyrsel. Funderar alvarligt på att sy mig en vikingatidsklänning...
Sen åkte vi till Solen, och Elin konstaterade lyriskt att hon ska köpa alla sina julklappar där.
Ibland önskar jag att jag hade hennes entusiasm. Jag köpte choklad. Gott.

Nu kom hon förresten, ha en fin dag.

Ibland kanske man ska ta paus från fantasiverkligheten och skapa sig en egen fantasiverklighet i yttre verkligheten. Har man panik för hösten kanske det är läge att baka en kaka med sin bästa vän och dricka löjligt te och vara djup och metaforisk bara för fantasin och bokromantikens skull.
Det är sånt som gör Elin till så himla fin. Hon tycker inte att det är det minsta konstigt att sitta på golvet och dricka te, eller att jag stannar hos henne hela dagen, trots att hon är förkyld, eller att jag är vegetarian eller töntestet eller vill klä mig precis som jag vill klä mig. Hon tycker liksom att det är ganska naturligt.
Att andas varje andetag är något dom inte änns klarar av på film, och på hösten och vintern kan det vara det viktigaste som finns.

sedär, nu lekte jag djup igen. Som om det gjorde mig smartare.
Jag har kommit fram till att människan är ofantligt och brutalt askorkad. Alvarligt talat. Jag kan inte förklara det, än mindre motivera det, men vi är ju helt blåsta! Att vi påstår oss vara smarta gör ju bara saken ännu värre. Jag skakar bara på huvudet alltså...

Som ni märker, så är mitt plötsliga sommarlov från bloggandet äntligen över. misströsta icke, jag finns här nu! :P
Om jag orkar ska jag berätta och lägga ut bilder från Visby. Om.
Jag har i stort sett seglat i sommar, och det är för sjutton det bästa som finns med hela sommaren och hela sommarsverige. Lyckligaste kännslan, att bara ha fötterna kvar i krängbanden, för tvåkronan lutar så mycket så man är i stort sett bara utanför båten... Det måste vara odödligt. Man måste vara odödlig...

Imån fyller min favoritbell år! Så jag borde baka till henne innan styrelsemötet sätter igång. :)

Ha det löjligt roligt, det har jag!