Anorak

I want a trip inside your head
spend the day there
hear the things you havent said
and see what you might see
I wanna hear you when you call
do you feel anything at all?
I wanna see your thoughts take shape and walk right out


freedom as a scent
like the top of a newborn babys head


Ibland är det nämligen ganska svårt.
Ibland tror jag att jag vet att du tror vad jag vill att du skall känna
och ibland är allting svart
Ibland, när jag vaknar på morgonen, har jag inte räckt ut en hand,
utan hela armen

Ibland ser jag dig genom andra


the songs are in your eyes
I see them when you smile

Det är bara det att det är så svårt
att läsa dig

Eller att läsa hela situationen

Jag har till och med svårt att läsa
mig själv

I onsdagas skrev jag en havlfärdig låt.
En till.

och jag vet inte varför jag ställer upp dethär, jag gör om mitt liv till poesi, och det kan tyckas charmigt, kan verka romantiskt, men det är hårt och svårt och tungt, för det är väl det poesi handlar om att ha känslan så stark att man kan sätta den på pränt, att man kan sätta svart på vitt och inte tveka, fast om man ändå gör det spå är tvekandet i sig så stort att det märks imorgon skall jag på bröllop och jag kan inte sluta tänka på att jag inte kommer att sluta tänka på vad jag inte borde tänka på när jag egentlgien borde tänka på Jarita och Emil, för jag älskar dedär människorna jag skall köpa biljetter idag, nya, bra biljetter, för jag och min stressade tillvaro orkar inte gå på möhippan, och jag önskar i hela min själ att jag gjorde det, men jag gör inte det orkar alltså det är väldigt typiskt mig
det är också väldigt typsikt mig att inte använda skiljetecken bara för att jävlas
kolla
jag svor







Men jo, jag mår faktiskt bättre nu
Egentligen

jag har duster