Studentbalen
En timme kvar... AAAAAH!
Efter-skate-vibbar
Jag har varit på Christ air skateläger, och det var inte bara Chad Tim Tim som var cool med det, det kan jag lova.
I förrgår satte jag min första ollie, och sen dess har jag satt den runt 15 gånger, till och med i farten några gånger. Jag har upptäckt träningsvärk i muskler jag inte änns visste att jag hade, jag har sett sjukt coola grejer, Skaten har varit helt övergrym, och Gud har visat en ny sida som jag trodde var borttappad för tvåtusen år sen. Och Gud är sjukt god. Jag har äntligen fått lite fler kristna kompisar. Joel t. ex. var helt världsbäst hela lägret.
I övermorgon sätts mina betyg, och även om jag är stressad nånstans inom mig känner jag en ovanlig frid. Ännu ett bevis på att jag har förändrats. jag vet inte riktigt hur jag skall få fram det här, jag har så mycket att berätta, men det kommer inte genom fingrarna. Jag längtar efter att berätta för hela världen. Bjud mig på kaffe så får du en historia!
Min skateboard är signerad av Chad Tim Tim. Det är sjukt i sig. Ingemar Backman (!) var domare på Christ Air Open (skatetävling) igår. Tyvärr pratade jag aldrig med honom, men det är stort! Han är ju legend!
Kom hit så skatear vi nu! Vem är på?!
En annan sjuk grej är att jag precis var inne på facebook. Jag. Var inne på facebook. Det har definitivt hänt något här.
Imorgon skall jag skratta mycket.
PS. Massa tack till Stefan D..någonting som coachade mig över det sista steget för att klara ollien. Heja honom! (Nu ska jag lära mig sätta den högt och cleant också.)
Jobb
Det här känns konstigt.
Fett bra jobb dock.
Lägesrapport
Det är sommar nu. Tidig, men allt har slagit ut, och det är varmt, om än blåsigt, ute. Idag köpte jag en pelargon. Den är fin i mitt vita ommålade rum. (Jag håller på att falla för trender, vad händer?)
Snart är det Christair och jag är pepp som ett djur förutom att jag ska jobba på lördagen och kommer missa massa bra grejer. Himla skit på det.
På lördag spelar jag i Skara utanför Djäkneskolan. Utomhusscen, kaffe och storpublik. 600-700 pers. Det är lite läskigt, men mest roligt. Kom dit vettja! Det blir min bästa spelning på länge. Och längsta speltid kanske någonsin. Skjutsa mig gärna!
Så var det med det!
Ta hand om er!
Dagens musiktips: the Royal Radio eller Samuel Gajicki. Kolla upp dem på förslagsvis myspace.
Barfota
Det är söndagseftermiddag i maj.
Utanför har rabatterna precis slagit ut i blom, och som i chock slog alla träd ut i hysterisk blommning i början av veckan.
Jag sitter mitt i mitt kaotiska ostädade rum och ser hur ljuset, helt perfekt, lägger sig över min romantiskt obäddade, lite för stora, säng.
Mina favoritlakan liksom kommer till sin rätt med sitt fina mönster i dystert mörkbrunt.
Lysrören till mina fiskar gick sönder för tre dagar sedan, och nu ligger lamporna på golvet. Fiskarna har haft natt i tre och ett halvt dygn nu. Jag känner mig som världens sämsta människa när jag tänker på det.
Nerifrån brister min mamma spontant ut i sång, och min 16-åriga bror har tjej på rummet.
Allt är precis vardagsperfekt.
Allt är precis sådär bra som en mulen dag i maj kan vara.
Men jag lutar huvudet i hakan och funderar på om det egentligen spelar någon roll om knopparna brister eller löven faller.
För om du var min skulle inte hela mitt liv lukta som sur mjölk.
Om du var min skulle min 1,20 säng ha en poäng.
Om du var min skulle jag ringa dig nu. Mest för att höra din röst.
Kanske skulle det vara lika jobbigt att möta de där allra sista dagarna i skolan, eller så småningom inse att dagarna blir mörkare.
Kanske skulle vintern vara lika kall, och kanske skulle jag ha tittat lika tungt ut genom fönstret.
Men i allt jag gör skulle jag kunna hålla dig i handen.
Jag skulle i alla fall rodna när du första gången pussade mig på kinden.
Jag skulle längta efter dig och jag skulle hålla om dig hårt och länge innan du somnar.
Januari skulle förmodligen vara lika mörk, men du skulle pilla mig i håret och säga att "idag är det 2 minuter ljusare än förra veckan", och le lite sådär som du gör, sådär så att jag inte kan låta bli att le tillbaka.
Om du var min skulle sommaren vara lite mer sommar.
Jag skulle vara arg på dig ibland, och du skulle sucka högt och tycka att jag var konstig.
Men kanske
skulle tystnaden vara lite lugnare
Kanske skulle jag inte tycka att grönskan var lika plötslig eller mitt rum lika ensamt.
och kanske skulle jag äntligen förstå
Du trilskades, envisades, och slogs med mig.
Nu känns din röst främmande, och liksom sticker av oväntad renhet i öronen.
Imorgon kanske jag får veta vad jag ska göra med mitt liv.
Du blir kanske inte en del av det.
Men det vore bra om du åtminstone kunde komma hit om 33 dagar och äta jordgubbstårta i min trädgård, kanske ruffsa mig i håret och titta mig i ögonen.
